ea eller e eller a eller hur ska det sluta? En brandgul färganalys

Så här skriver min bank på hemsidan idag:

"Nu kommer det orangea kuvertet."

Premiepensionsmyndigheten, som ligger bakom detta hela Sveriges mest kända orangefärgade brev, har skrivit som följer hemma hos sig på nätet:

"Nu skickas årets orange kuvert ut"

Som lök på laxen kan vi lägga till en f'ärgvariant, hämtad ur Dagens Nyheter:

"Osäkert besked i oranga kuvert"

Tre tunga instanser. Tre varianter på orange i bestämd form/pluralform. Virrigt.

Hur vill språkvårdarna att det ska vara då? Sökte mig fram till Språkrådet, just för att få språkrådet jag behöver. Noterade genom sökning hos rådet att jag var goda råd på spåret.

"Vidare står det väsentligt mer om genitivändelser, och ett nytt avsnitt om ord på stumt e (orange, beige) har tillkommit."

Detta nya avsnitt, kunde jag läsa, skulle finnas i den senaste utgåvan av boken Svenska skrivregler. Fast retligt - den boken finns inte på nätet utan måste köpas. Billigast att köpa i elektrisk form för en dryg hundring, rätt hem i datorn.

Men nu, gott folk, kommer det fantastiska. Den skulle också gå att låna från vissa anslutna bibliotek i nedladdningsform. Borås stadsbibliotek var med i listan. Jag har en inloggningskod, som har legat till sig sedan 2003-04-24 i en papperhög här någonstans. Leta, riva, bläddra... och där var den. Aldrig använd, förrän nu.

Och på fem minuter har jag Svenska skrivregler i min dator, på lån i 28 dagar. Vilket välbehag, i stressamhället, omedelbar behovstillfredsställelse!

Svenska skrivreglers orangelösning är att 1) lämna ordet oböjt eller 2) att skriva om. Således det orange kuvertet eller det orangefärgade kuvertet. Motiveringen är att oranga eller orangea "ser konstigt ut".

Dags att anmäla avvikande mening. Jag tycker om såväl "oranga" som "beiga", och börjar redan vänja mig efter bara några minuters vändande och vridande. "Orangt" och "beigt" tar emot lite mer, men imorgon accepterar jag säkert dessa också. Ett stalltips, dock: "Beiget" går nog aldrig hem.

Är du riktigt radikal kan du försöka lansera oransch och bäsch. Nostalgiker drömmer om tiden när det var brandgult, bara brandgult. Och så grågult eller smutsvitt förstås.

I rubriken ska det vara...

Då vet vi det, vi som följer experimentet med lanseringen av fetmaffe. När det ordet lanserades i löpande text här hos Språkbråkaren blev resultatet googlenollträff. Igår satte jag det i rubriken, och vips! Googla själv och kolla. Detta experiment är slut.

Fetmaffe måste förstoras och flyttas - om att skapa och sprida ord

Vi fortsätter den lilla undersökningen som jag startade igår. Om att lansera ett nytt ord, så att det blir sökbart på internet.

Fetmaffe är det nya sammansatta ordet - det ska lanseras och gå att hitta. Det ska, om man vill uttrycka sig så, skapas, uppstå.

Igår fanns det inte när jag googlade. Sedan skrev jag det i bloggtexten och publicerade, men idag står det ändå inte att finna. Google på svenska nollar.

Jag vill att fetmaffe ska börja finnas för sökmotorer, och förkovrar mig något i sökmotoroptimering. Ett knep att bli populärare hos motorerna, har jag fått lära, är att lyfta upp nyckelordet man vill göra sökbart i rubriken. Så nu är fetmaffe där.

Ett annat sätt att öka sin attraktionskraft är att länka och vara länkad. Vi prövar det också: Fetmaffe förekom för första gången i detta blogginlägg igår.

Sagen fortsätter en annan dag, med ett nytt försök. När nu detta inlägg är publicerat, kommer fetmaffe då att låta sig hittas av google?

Mejlet kom på mejlen

Det finns de där orden som kan ha olika genus, lite beroende på talarens dialekt, fast där ordets betydelse inte påverkas av genusvacklet. En/ett apelsin. En/ett paraply. En/ett finger. Dem struntar vi i nu.

Lite mer istället om orden som inte bara uppträder med olika genus, utan också skiftar lätt i innebörd.

Känn på rubrikens formulering. Mejl med t-genus och vi har ett e-brev. Med n-genus och vi har en beteckning på hela e-postsystemet.

När det sista faxet (saligt i åminnelse) hade spottats ur faxen, varför inte till puben för en öl. En slurk av ett gott belgiskt öl, kanske?

Ja, sicken röra. Bara toppen på ett isberg för den som försöker lära sig svenska som främmande språk. Ett ben - en arm - en hand - en/ett finger - en fot - ett huvud - ett knä - en knoge...

Funderingar kring n- eller t-genus kan pågå en bra stund även när ett mycket smalt ämne avhandlas, som i denna diskussion om tv-spelskonsoler och vilket genus dessa kan tänkas ha.

Så har jag hittat en fetmaffe* konkurrent. Svenskämnet vid Örebro universitet bloggar, så heter denna språkpunkt. (Ett ämne som bloggar?)

* Fetmaffe är ett språk- och internetexperiment av typen målvakterska, som först inte fanns, men sedan fanns. Sms fetmaffe finns inte på google på svenska. Fet-, förstärkningsprefix. Maffe, sällan sedd och hörd, men dock förekommande, förvrängning av maffig.

Där är där vid i norra Småland

Det var min boråsiska fru som gjorde mig uppmärksam på det. Själv hade jag inte märkt någonting. Men nu, efter att ha börjat lyssna med språkörat, hör jag det ideligen trilla ur munnen på gamla kompisar, släktingar, på macken i Huskvarna... Lustigt som det kan bli.

I mina hemtrakter i norra Småland, och sannolikt i ett större område däromkring, heter "där" inte bara "där" eller "där borta". Det heter, av okänd anledning, "där vid".

Så här:

"Var är boken?"

"Jag la den i bokhyllan, där vid."

Tänkte försöka googla mig fram till roten av detta fenomen, men det har inte velat sig alls. Träffarna handlar om ett annat slags "där vid", som så här: "Vi var där vid sju."

Snart återkommer jag till en annan observation, som också är svår att rikigt få grepp om. Det tycks mig nämligen, inflyttad i Boråstrakten, som om "utav", i stället för bara "av" har en starkare ställning här än i norra Småland.

Men jag vet inte säkert.

Här är finns bloggen som enligt egen uppgift är landets snällaste språkpolis.

"Den som övervakar tågrörelser"

Gruppspråk har jag pillrat lite med här och här.

När gruppen består av en yrkeskår - sopåkare, byggare, nukleärforskare, kommunala tjänstepersoner på stadens kommunledningskansli - då kallas det fackspråk och kan vara nog så ogenomträngligt.

Lite hjälp i nöden för den som behöver veta precis vad en tågklarerare är finns att få i Rikstermbanken, en alldeles nylanserad söktjänst.

Bland annat så här skriver denna termbank om sig själv:

"Till Rikstermbanken ska du vända dig när du till exempel

• vill veta vad ett ord eller uttryck inom ett ämnesområde betyder, t.ex.
  biotop inom miljöområdet, annuitet inom bankväsendet eller freemover-student
  inom högskolevärlden
  
• behöver en vedertagen definition
  av ett begrepp, t.ex. glaciär inom geovetenskapen."

Ö i öga och öra i Alingsås

Dags för lite ö:ande igen. Det är olika ö-ljud i öga och öra i standardsvenska, men inte i västgötskt dialekt. Här har öga och öra samma slutna ö. Jag skrev om det för en dryg vecka sedan, och det går bra att återvända till det inlägget.

För den som är, eller blir, mera nyfiken så kan jag servera lite.

"Aktiva Anna säger inte la" heter en artikel i tidningen Språkvård 1/2006. Där dissekerar Anna Gunnarsdotter Grönberg dialektsituationen i Alingsås.

Det handlar om "la" eller "väl" i talspråket. Och det handlar om "ö".

"I takt med att andra traditionella drag har minskat i användning i Alingsås med omnejd, som skorrande /r/ och tjockt /l/, skulle man gärna tro att även det slutna ö-uttalet borde ha minskat. Så är alltså inte fallet, och kanske ser vi här ett dialektdrag som kommer att ha en stark ställning i denna del av Västergötland även i framtiden."

Slutet ö i öra lever och har hälsan, tycks det. Mer och mer ju längre österut från Alingsås man rör sig, i Herrljunga är det helt dominerande.