E-postadress: news.sjuharad...

En liten notering bara, kring en sådan där vardaglig motsägelsefullhet som bara finns, utan att det riktigt går att motivera eller förklara varför.

Jag ber ofta lyssnare som ringer med nyhetstips att skicka ett mejl, för att tipset inte ska bli glömt.

"Och e-postadressen är news, som på engelska, news.sjuharad..."

Varför måste jag säga så? Varför har vi den adressen? I Sveriges Radio, ett företag som i sitt uppdrag har att "särskilt värna om svensk kultur och musik samt det svenska språket".

Vi kunde gott ha adressen nyheter.sjuharad... men det har vi inte.

När det nu är som det är så vore det tröttsamt att ändra, för då måste vi upplysa alla de hundratals avsändare som använder news-adressen att byta. Och då får den praktiska verkligheten styra.

Alla skolor i Borås heter fel

Jag kan inte annat än tycka att det är lustigt och ganska udda, med språkunderhållningsvärde. Att alla skolnamn i Borås innehåller ett brott mot Språkrådets "Svenska skrivregler". Jajamän, skolorna, där barnen och de unga ska bibringas kunskapen att skriva så rätt och bra som möjligt, för att slippa reta de gamle med illa stavad svenska.

Det är inte mycket som fattas. Svaneholmskolan kan vi ta som exempel. Är det inte lite ont om "s" där strax efter mitten? Är det inte rentav så att det strängt taget inte är en skola som benämns, utan segt godis från Svaneholm?

"Skrivs ett förled normalt med foge-s i sammansättningar, skrivs det med foge-s
även när efterledet börjar på s: mentorssamtal."

Citatet här kommer från "Svenska skrivregler" och klargör hur Språkrådet vill ha det. Vi provar och sätter ihop något med Svaneholm, -vägen till exempel.

Svaneholmvägen - känns inget vidare...
Svaneholmsvägen - nu liknar det något!

Alltså. Svaneholmsskolan.

Jag har lovat att inte språkpolisa, så det gör jag inte heller. Fnissar bara lite, och undrar hur skolorna i Borås kom att bli sådana djärva frifräsare, som verkligen vågar utmana och strunta i regler.

ea eller e eller a eller hur ska det sluta? En brandgul färganalys

Så här skriver min bank på hemsidan idag:

"Nu kommer det orangea kuvertet."

Premiepensionsmyndigheten, som ligger bakom detta hela Sveriges mest kända orangefärgade brev, har skrivit som följer hemma hos sig på nätet:

"Nu skickas årets orange kuvert ut"

Som lök på laxen kan vi lägga till en f'ärgvariant, hämtad ur Dagens Nyheter:

"Osäkert besked i oranga kuvert"

Tre tunga instanser. Tre varianter på orange i bestämd form/pluralform. Virrigt.

Hur vill språkvårdarna att det ska vara då? Sökte mig fram till Språkrådet, just för att få språkrådet jag behöver. Noterade genom sökning hos rådet att jag var goda råd på spåret.

"Vidare står det väsentligt mer om genitivändelser, och ett nytt avsnitt om ord på stumt e (orange, beige) har tillkommit."

Detta nya avsnitt, kunde jag läsa, skulle finnas i den senaste utgåvan av boken Svenska skrivregler. Fast retligt - den boken finns inte på nätet utan måste köpas. Billigast att köpa i elektrisk form för en dryg hundring, rätt hem i datorn.

Men nu, gott folk, kommer det fantastiska. Den skulle också gå att låna från vissa anslutna bibliotek i nedladdningsform. Borås stadsbibliotek var med i listan. Jag har en inloggningskod, som har legat till sig sedan 2003-04-24 i en papperhög här någonstans. Leta, riva, bläddra... och där var den. Aldrig använd, förrän nu.

Och på fem minuter har jag Svenska skrivregler i min dator, på lån i 28 dagar. Vilket välbehag, i stressamhället, omedelbar behovstillfredsställelse!

Svenska skrivreglers orangelösning är att 1) lämna ordet oböjt eller 2) att skriva om. Således det orange kuvertet eller det orangefärgade kuvertet. Motiveringen är att oranga eller orangea "ser konstigt ut".

Dags att anmäla avvikande mening. Jag tycker om såväl "oranga" som "beiga", och börjar redan vänja mig efter bara några minuters vändande och vridande. "Orangt" och "beigt" tar emot lite mer, men imorgon accepterar jag säkert dessa också. Ett stalltips, dock: "Beiget" går nog aldrig hem.

Är du riktigt radikal kan du försöka lansera oransch och bäsch. Nostalgiker drömmer om tiden när det var brandgult, bara brandgult. Och så grågult eller smutsvitt förstås.