Ö och ö är inte samma

Öga och öra. I standardsvenska två olika ljud - öga har ett mer slutet, mörkt ljud - öra ett öppnare, ljusare.

Själva styrstången är bokstaven "r". När r kommer efter blir det öra-ö. Detta orsakar ibland lustigheter, som att ö i Sörgården låter på ett sätt, i södergården på ett annat. Trots att sör- och söder- egentligen är en kort och en lång form av precis samma ord.

När vi kommer till dialekter fortsätter lustigheterna. En sådan är att Vättern inte bara delar Väster- och Östergötland, utan också är en ö-uttalssplittrare.

I Borås uttalas långt ö på ett sätt; öga-ö huserar också i öra. I Ödeshög är det öra-ö som råder både i öra, öde och hög.

Också vokalen "ä" bär sig så här lustigt åt när den är lång. Bäva och bära har varsitt ä-ljud. De andra vokalerna aouåeiy tycks dock mer stabila, även när de får sällskap av "r".

Fråga inte mig, utan någon annan, om varför det är på detta vis. Jag bara observerar, men skulle jag ramla på någon teori, så får ni också veta.

Någon annan gång ska jag skriva mer om öra-ö-ljudet, som finns också i Borås - fast på helt andra ställen än i örat.