"Borås kan tyckas vara omstörtande"

Inför Elfsborgs match mot Lazio lät vi google jobba lite på egen hand, och översätta en text om Borås ur den italienska sporttidningen Gazzetta dello Sport.

Än en gång kan man konstatera: Automatiska översättningar fungerar faktiskt ganska hyggligt för att i någon mån begripa sig på texter på språk i vilka man annars bara har ytterligt grunda kunskaper.

Dessutom har översättningarna den ovärderliga egenskapen att vara omedvetet humoristiska. Att skratta åt en människa som har bristande kunskaper i ett språk, men ändå försöker - det är ofint, rent av elakt. Att skratta åt en maskin som snurrar till det språkligt - ja, då kan man ha kul utan dåligt samvete.

"Borås kan tyckas vara omstörtande" påstår Gazzettan via google. Jodå... det vet vi som bor här.

Och Borås arena är inte att leka med: "Däremot är akustiken i arenan perfekt och arenan verkligen kan förvandlas till en liten påse."

Till sist biljettinköp. Twenty-fem? Hur blev det så?

"Biljetter kan köpas på Magic Time Travel i Rom, bred Bargellini 38, till en kostnad av twenty-fem euro per kupong."

Söndag Tålamod är i Borås med laget

Fotbollsklubben Braga från Portugal spelar mot Elfsborg ikväll. Jag rekar lite på klubbens hemsida, och med kunskap i portugisiska nära rudisnivå låter jag google översätta.

Dessa automatiska översättningar funkar faktiskt hyggligt, och blir dessutom ofta riktigt festliga.

Domingos Paciência heter Bragas tränare. Google, som översätter rakt av och utan mycket till hjärna (såklart), ger sig även (fast bara ibland) på detta namn med glatt humör.

Efter denna övning kommer jag nog alltid att minnas tränaren vid namn Söndag Tålamod. Titta på den stilige mannen här och kolla bildtexten.

Rider låter som hästgöra - men kan handla om Elton John

Igår och i förrgår jobbade jag en hel massa med att nätpublicera Elton John-följets kravlista (klicka för att se den) inför konserten i Borås i juni. Förutom att där finns mängder med detaljer som i sig kan vara intressanta att studera, så restes i mig en språkfråga.

Branschens engelska fackuttryck för en sådan lista är "rider" och det slog mig hur knäppt det ser ut i en svensk text. Hur dåligt vissa engelska lånord passar i skrift. Tänk dig en rubrik: Hela Eltons rider. Vad gör han?

Det blev kravlista, ibland lista, i våra webbtexter. Om vi ska ha rider på svenska bör vi göra en "tejp" och skriva rajder.

"Är du Therese?" - "Nej, jag heter Nadja"

Om dialektal språklig förvirring. En liten berättelse bara.

Idrottslektion i skolan. Startplatsen för terränglöpningen. En genuint västgötsk gympamajje:

"Är du te res?"

"Nej, jag heter Nadja."

"Jamän, är du te res - å starta alltså?"

"Va?"

Therese = flicknamn.
Te res = till reds, klar att starta.

Vår kaffeautomat säger medan den brygger: "Drycken tillreds".
Vilket blir lite muntert, som vår tidigare folkkära medarbetare Tina Gillberg gjorde mig uppmärksam på, för en ur-Boråsare.

Alltså om man läser ut texten som till reds. Drycken är te res, redan medan den tillreds. Det är snabbt.

Nass - så kan det gå för naturligtvis

Ett fyrstavigt mycket vanligt svenskt ord kan i löpande tal bli till nästan ingenting. Detta är den korta berättelsen om ”naturligtvis” som kan sluta i en hastigt undanstökad enstavighet.

Det var en gymnasielärare som för länge sedan berättade det för mig, och jag trodde honom helt enkelt inte.

Men Ingvar Carlsson bidrar med ljudbevis.

”Talspråk och skriftspråk är långt ifrån samma sak”, undervisade min lärare, då för över 20 år sedan, ”naturligtvis blir till exempel ofta bara nass”.

Jag satt där i bänken och viskade för mig själv: ”Naturligtvis, nats, nass ... nass?” Nej, det gick inte ihop.

Men sedan började jag såklart som vanligt öronspana. Och ”nass” dök nass upp. Olika vanligt hos olika talare såklart.

En av de allra trognaste ”nass”-sägarna visade sig vara Ingvar Carlsson, en av tidernas mest kända boråsare, och före detta statsminister.

Idag började jag leta efter ett ”nass” i Sveriges Radios samlingar, och behövde inte leta länge. Så om du, liksom jag, finner ”nass” svårsmält så lyssna på Ingvar Carlsson.

Egentligen talar Ingvar Carlsson på en presskonferens i augusti 1991 om en historisk händelse. Sverige erkänner de baltiska staternas självständighet. Vill du hellre veta mer om det, än om ”nass” så går du hit i stället: Baltikums frigörelse från Sovjet.

Denhäringa och dendäringa - var hör de hemma?

Det tycks som jag är särskilt intresserad av de där små talspråkligheterna som är så svåra att få grepp om.

Just nu har jag fått "denhäringa" och "dendäringa" i huvudet. Googlar och har mig och försöker få klarhet i om det jag tror kan stämma. Nämligen att dessa förlängningar av "den här" och "den där" är betydligt vanligare i Sjuhäradsbygden än i mina hemtrakter kring Huskvarna.

En "denhäringa"-person är till exempel huvudregionrådet i Västra Götaland, Roland Andersson (S) från Borås. Ordet hörs också i övrigt tämligen regelbundet i domhäringa nyheterna Radio Sjuhärad.

Jag tror att domhäringa orden är vanligare här än där. Eller lyssnade jag bara inte efter detta ord förr när jag bodde i Småland. Vad tror ni?

Alla skolor i Borås heter fel

Jag kan inte annat än tycka att det är lustigt och ganska udda, med språkunderhållningsvärde. Att alla skolnamn i Borås innehåller ett brott mot Språkrådets "Svenska skrivregler". Jajamän, skolorna, där barnen och de unga ska bibringas kunskapen att skriva så rätt och bra som möjligt, för att slippa reta de gamle med illa stavad svenska.

Det är inte mycket som fattas. Svaneholmskolan kan vi ta som exempel. Är det inte lite ont om "s" där strax efter mitten? Är det inte rentav så att det strängt taget inte är en skola som benämns, utan segt godis från Svaneholm?

"Skrivs ett förled normalt med foge-s i sammansättningar, skrivs det med foge-s
även när efterledet börjar på s: mentorssamtal."

Citatet här kommer från "Svenska skrivregler" och klargör hur Språkrådet vill ha det. Vi provar och sätter ihop något med Svaneholm, -vägen till exempel.

Svaneholmvägen - känns inget vidare...
Svaneholmsvägen - nu liknar det något!

Alltså. Svaneholmsskolan.

Jag har lovat att inte språkpolisa, så det gör jag inte heller. Fnissar bara lite, och undrar hur skolorna i Borås kom att bli sådana djärva frifräsare, som verkligen vågar utmana och strunta i regler.

Där är där vid i norra Småland

Det var min boråsiska fru som gjorde mig uppmärksam på det. Själv hade jag inte märkt någonting. Men nu, efter att ha börjat lyssna med språkörat, hör jag det ideligen trilla ur munnen på gamla kompisar, släktingar, på macken i Huskvarna... Lustigt som det kan bli.

I mina hemtrakter i norra Småland, och sannolikt i ett större område däromkring, heter "där" inte bara "där" eller "där borta". Det heter, av okänd anledning, "där vid".

Så här:

"Var är boken?"

"Jag la den i bokhyllan, där vid."

Tänkte försöka googla mig fram till roten av detta fenomen, men det har inte velat sig alls. Träffarna handlar om ett annat slags "där vid", som så här: "Vi var där vid sju."

Snart återkommer jag till en annan observation, som också är svår att rikigt få grepp om. Det tycks mig nämligen, inflyttad i Boråstrakten, som om "utav", i stället för bara "av" har en starkare ställning här än i norra Småland.

Men jag vet inte säkert.

Här är finns bloggen som enligt egen uppgift är landets snällaste språkpolis.

Ö och ö är inte samma

Öga och öra. I standardsvenska två olika ljud - öga har ett mer slutet, mörkt ljud - öra ett öppnare, ljusare.

Själva styrstången är bokstaven "r". När r kommer efter blir det öra-ö. Detta orsakar ibland lustigheter, som att ö i Sörgården låter på ett sätt, i södergården på ett annat. Trots att sör- och söder- egentligen är en kort och en lång form av precis samma ord.

När vi kommer till dialekter fortsätter lustigheterna. En sådan är att Vättern inte bara delar Väster- och Östergötland, utan också är en ö-uttalssplittrare.

I Borås uttalas långt ö på ett sätt; öga-ö huserar också i öra. I Ödeshög är det öra-ö som råder både i öra, öde och hög.

Också vokalen "ä" bär sig så här lustigt åt när den är lång. Bäva och bära har varsitt ä-ljud. De andra vokalerna aouåeiy tycks dock mer stabila, även när de får sällskap av "r".

Fråga inte mig, utan någon annan, om varför det är på detta vis. Jag bara observerar, men skulle jag ramla på någon teori, så får ni också veta.

Någon annan gång ska jag skriva mer om öra-ö-ljudet, som finns också i Borås - fast på helt andra ställen än i örat.

Alla heter Ella i Borås

Jag var på barnkalas. Ett av barnen fick en filt över sig medan jag blundade, sedan skulle jag räkna ut vem det var som inte syntes.

Gissade och gissade, men till slut behövde jag hjälp.

"Vem är det, då", frågade jag.
"Alla", ropade barnen i kör, "alla är det..."

Jag bara kliade mig i skallen. Och kände mig dum, dummare, dummast.

Och så - efter några sekunder - insikten. Jag är smålänning, men bor i Borås nu, här bor boråsare, de pratar Boråsmål. Språkförbistring hade inträffat, och det är såklart Ella som är under filten.

Boråsiskan kännetecknas bland annat av ett mycket a-liknande kort "ä". Hästar kan nästan låta som hastar. Om du är i Borås, lyssna och kolla om jag har rätt.

Min teori är att detta drag är extra tydligt hos barn som inte har lärt sig läsa. När de blir äldre, under inflytande av skriften och lärarna, blir distinktionen mellan a och ä tydligare. Men i Borås heter åtminstone små Ellor ofta Alla.

Hörs ditt ursprung?

Jag har inte mycket till dialekt, har aldrig haft (tror jag, är väl bäst att tillägga). Det är inte så lätt att placera mig geografiskt annat än genom uteslutningsmetoden - inte Skåne, inte Norrland, inte Stockholm... Längst ner på denna sida hos Radio Sjuhärad hörs jag lite.

Detta retade mig en del förr, lite "dialekt-är-fint"-anfäktad som jag var. Försökte ibland bre på med Huskvarnamål, utan att det kändes naturligt. Nu får det vara som det är, vilket kan vara en fördel för den som hörs i radio regelbundet.

Här finns Sveriges kanske bästa nätbaserade samling med moderna dialekter, lyssna gärna! Länken går direkt till Öxabäck, den från Borås räknat närmaste exempelorten.