Everyone's doing it all the time

Lyssna en stund - var som helst, på nästan vilket samtal som helst. Telefonsamtal, på bussen, i radio, i tv. Alla gör det hela tiden.

En liten överdrift, såklart. Inte alla. Inte hela tiden. Men lyssna!

Du kommer att höra hur proppfullt talspråket är av engelska. Enstaka ord. Små inskjutna utrop. Fasta fraser. Hela meningar ibland.

"What's up?"

"Shit happens!"

"Här ska du få en liten teaser."

"Oh, spooky..."

"He's my man!"

Bra eller inte? Till vardags får det vara som det är för min del. I svenskspråkig radio och tv utestänger engelskan delar av publiken, och det är inte riktigt schysst.

Programledare och journalister i breda medier ska alltid uttrycka sig så enkelt och begripligt som möjligt. Och det innebär rimligen också att det är svensk svenska som gäller.

Rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr - rull eller skorr

Har lyssnat på Spraket i P1 igen (ursäkta stavningen men jag fnissar alltid lite åt programmets e-postadress). Handlade om tungrots-r och tungspets-r, där teorin är att de sydsvenska r:n långt bak i munnen vandrade in från Frankrike, via tyska och danska.

Dessa r spred sig upp över landet, men stannade i Götaland (tungspets-r-öar blev kvar till exempel på Listerlandet i Blekinge). R-gränsen slutade sitt norrtåg någonstans i närheten av mina gamla hemtrakter (när jag försöker bre på lite med Huskvarnamål blir det tungrots-r, annars inte).

Grunnar ibland på om det är just liggandet i gränstrakt som har lett till det vankelmod som gör att Jönköpings- och Huskvarnabor gärna inte använder några r alls, om det går att undvika.

Klassikern i genren är väl Staffan Lindeborg, tv-sport-Staffan, som fick bort hela sin dialekt utom den partiella r-bristen. Det heter helt enkelt inte "hörnan gick i mål" hemma hos mig, det är "hönan" som går i mål. Just denna sorts höna har kvar det ö-ljud som används framför r i standardsvenska (öra-ö:et), vilket gör att någon sammanblandning med ägghusdjuret inte kommer i fråga.

Så en observation i tiden: Jag tror att tungrots-r, i de ord där r används såklart, håller på att flytta ut ur Jönköping/Huskvarna igen. R-gränsen är på rörligt fot igen, men det här gången åt andra hållet.

I begynnelsen och i slutet brukades början mest

Låt oss med lätta vingslag snudda och fladdra fram över ett språkligt årtusende och börja med början.

I början var början. Att börja hette just börja (byria för att var mer exakt) i den riktigt gamla svenskan. Under många hundra år av starkt tyskt inflytande tog vi emot rikliga mängder ord till låns. Ett av dem blev börjans konkurrent: begynna, inlett av den tyska förleden be-, som också finns i så många andra ord.

Begynnelsen tävlade och tog över - i Danmark, i det då danska Norge, i Sverige. Begynnelsen var ordet i Bibelns "i begynnelsen var ordet" och det är ingen slump. För i Bibelöversättningarna finns ingen början.

Vet ni vad purism är? Att vilja rensa, fixa och dona för att få bort inlånade ord. Viljan att göra ett språk så "rent" som möjligt. Det där var illa populärt under 1800-talet.

Ord på be- (och mycket, mycket annat) var inte inne i puristkretsar, och det jobbades och föreslogs och grävdes bland runorna för att hitta alternativ. Viktor Rydberg var en av dem som lobbade för inhemskare ord. Han försökte med eldhåg (=entusiast) och han försökte med börja. Nu vet vi vilket som gick bäst.

Börja tog helt enkelt skruv, av anledning som troligen inte går att förklara med annat än att slumpen ofta styr språkets väg. Så nu är början också slutet, medan begynnelsen mest stannar där emellan.

I Tyskland, England, USA, Norge (även om byrje finns i nynorska), Danmark, Australien ... ja, där är det ord liknande begynna som gäller. Språklig purism kan kännas nog så småtrevligt och hemtamt, men riskerar bli dörrstängare för förståelse över större avstånd.

Mer om tyskt inflytande och jakten på förled och ändelser kommer snart. En cliff-hanger för den insatte: Vad gjorde Ivar Aasen åt -het?

Solen i söder - en slump?

Påskhelg och jag traskar i skogen kalasvädret. Solen står i söder och bränner rent av lite.

Jag har några varianter av väderstrecket söder i huvudet, och bollar med dem.

Sönderjylland heter södra delen av Jylland, det omstridda landområde som till slut delades mellan Tyskland och Danmark. Förr trodde jag att sönder = trasig, för att det var ett delat land.

Kanske Sunderland i England kan vara ett sydligt land (fast staden ligger i nordost). På den punkten tycks det inte stämma - någon Wikipedist påstår i alla fall att det just i detta fall faktiskt handlar om en form av trasig. Möjligen floden i Sunderland som har ätit sig in ner landskapet och gjort sig en dal.

Sunnmöre ligger i Norge, ute vid det stora havet, och norr därom finns Nordmöre. Sunnanvind blåser från söder. Sörgården har vi väl alla hört i sammansättningen sörgårdsidyll och Sörgården där Olle och Kerstin i Bullerbyn bodde. Sundre socken ligger på södra Gotland, liksom Sudret.

Här har vi således söderformerna: sönder, söder, sör, sunder, sudr, sunn och sunnan. Sun = sol på engelska. Söndag är solens dag. Det känns som det hänger ihop, eller hur? Klockan tolv när det är normaltid, alltså vintertid, står solen i söder. Söder = solens väderstreck?

Och faktiskt - just så kan det vara med söder - traska vidare till Svensk etymologisk ordbok på nätet, och upptäck mer. Söder har, heter det, ett omstritt ursprung, men det troligaste sammanhanget är just: Söder är solens väderstreck!

I rubriken ska det vara...

Då vet vi det, vi som följer experimentet med lanseringen av fetmaffe. När det ordet lanserades i löpande text här hos Språkbråkaren blev resultatet googlenollträff. Igår satte jag det i rubriken, och vips! Googla själv och kolla. Detta experiment är slut.

Fetmaffe måste förstoras och flyttas - om att skapa och sprida ord

Vi fortsätter den lilla undersökningen som jag startade igår. Om att lansera ett nytt ord, så att det blir sökbart på internet.

Fetmaffe är det nya sammansatta ordet - det ska lanseras och gå att hitta. Det ska, om man vill uttrycka sig så, skapas, uppstå.

Igår fanns det inte när jag googlade. Sedan skrev jag det i bloggtexten och publicerade, men idag står det ändå inte att finna. Google på svenska nollar.

Jag vill att fetmaffe ska börja finnas för sökmotorer, och förkovrar mig något i sökmotoroptimering. Ett knep att bli populärare hos motorerna, har jag fått lära, är att lyfta upp nyckelordet man vill göra sökbart i rubriken. Så nu är fetmaffe där.

Ett annat sätt att öka sin attraktionskraft är att länka och vara länkad. Vi prövar det också: Fetmaffe förekom för första gången i detta blogginlägg igår.

Sagen fortsätter en annan dag, med ett nytt försök. När nu detta inlägg är publicerat, kommer fetmaffe då att låta sig hittas av google?

Ö i öga och öra i Alingsås

Dags för lite ö:ande igen. Det är olika ö-ljud i öga och öra i standardsvenska, men inte i västgötskt dialekt. Här har öga och öra samma slutna ö. Jag skrev om det för en dryg vecka sedan, och det går bra att återvända till det inlägget.

För den som är, eller blir, mera nyfiken så kan jag servera lite.

"Aktiva Anna säger inte la" heter en artikel i tidningen Språkvård 1/2006. Där dissekerar Anna Gunnarsdotter Grönberg dialektsituationen i Alingsås.

Det handlar om "la" eller "väl" i talspråket. Och det handlar om "ö".

"I takt med att andra traditionella drag har minskat i användning i Alingsås med omnejd, som skorrande /r/ och tjockt /l/, skulle man gärna tro att även det slutna ö-uttalet borde ha minskat. Så är alltså inte fallet, och kanske ser vi här ett dialektdrag som kommer att ha en stark ställning i denna del av Västergötland även i framtiden."

Slutet ö i öra lever och har hälsan, tycks det. Mer och mer ju längre österut från Alingsås man rör sig, i Herrljunga är det helt dominerande.

Ö7-löparen: "Glömde pinnen på TC fick vända..."

Ber om ursäkt för att jag är så snäv (nästan nördig, va?) idag. Jag är på orienteringsläger och gruppspråket haglar kring mig. En ordlista blir det av detta. Vilka gemenskaper är du med i? Och vad finns där av intern ordskatt? En nog så nöjsam fråga att grunna på, till exempel vid svårt att somna.

Ordlistan, då:

Ö7 - förkortning för Öppen 7. Tävlingsklass till vilken det går att anmäla sig även under själva tävlingsdagen. Öppen för alla, oavsett ålder och kön. 7:an betecknar en bana som är ganska kort (ca 3 km), men med hög svårighet. Populär klass, just på grund av kombinationen svår orientering/kort löpsträcka.

TC - tävlingscentrum (bör inte lämnas utan pinne om man ska tävla, se nedan)

Si-pinne - kortform: pinne. Litet chip inpackat i lillfingerstor plastbit. Används för att registrera passage vid kontroll på banan (jmf stiftklämma) genom att chipet hastigt sticks in i ett hål på si-basstationen som finns vid varje kontroll. Mycket o-bra att glömma sin pinne vid TC. Ty då kan man inte stämpla vid kontrollerna, och således inte bli godkänd i tävlingen.

Stiftklämma - den där röda saken med vassa pyttenålar, som kan stämpla t. ex. en bokstav i en papperslapp. Många har mött den på skolgymnastiken. Otidsenlig. I Sverige ersatt av si-systemet. (Si är ett varumärke, kortform för Sportident).

Bokstavstumme - det som uppstår när stiftklämman av misstag bringas att stämpla i tummen i st. f. i startkortet. Gör ont, blöder. Men ordet har, mig veterligen, egentligen aldrig funnits. Förrän nu när det kändes lite kul att finna upp det.

"De vau en bort i Kalv, en sme, han vau doktig te sko oxa...

Han hette Sixten "Västgöta-Bengtsson" och for kors i och tvärs i Västergötland, med start 1947, med världens modernaste inspelningsbuss. Västgöta-Bengtsson var ute efter berättelserna som gav chansen att höra hur folk talade förr, och de berättelserna fick han.

Någon gång, berättar han själv, lät han ändamålen helga medlen. Men egentligen behöver jag inte skriva mer här. Jag vill bara väcka en obändig nyfikenhet hos er att gå vidare till Arkivet hos Radio Sjuhärad. För där kan ni höra själva.

Offsajd, lajt, strejk och tejp

Det är vimsigt med stavningen av engelska inlån.

Vissa, såsom strejk och tuff, gör sig mycket dåligt i originalengelsk dräkt när vi använder dem.

Med andra är det precis tvärt om. Offsajd och lajt hör hemma i den gruppen.

Så har vi vacklarna, som inte vet vart de vill ta vägen. Mail/mejl sätter jag i det facket.

Mail ser man ofta, men när det ska bli verb liknar det mest ett flicknamn. Maila till Maila kan man. Mejla till Maila blir nog tydligare.

Här är ett par ordrader:

mejl, tejp, strejk, sajt, rejv, lajv, flajt, lajt, vajer, tuff, ruff, offsajd

mail, tape, strike, site, rave, live, flight, light, wire, tough, rough, offside

Reser, flicker, blommer, gater...

Hade ett litet meningsutbyte med språkpolisen i höstas - en lyssnare som hade synpunkter på reser i radio.

I skrift är det resor, såklart, men i talad svenska heter det reser eller resor. Radio sysslar till stor del med talad svenska och därför hörs såväl gater som papper i din högtalare (både när det handlar om fäder och papper framställda av skogsråvara).

"I betydliga delar af landet säger man flicker, blommer, gater i st. f. flickor, blommer, gator" skrev Gustaf Cederschiöld 1897.

Men nu då - talar inte folk allt mer som de skriver? Jo, så är det nog, men kanske inte så mycket som man kan tro. I Eskilstuna är flickor- och flickerfrågan studerad, och där väljer de analyserade talarna former på -er i 92 procent av fallen. (Så hörs det hemma, Eva Sundgren, Språkvård 2/04).

Vilken form hör du oftast - där du bor?

Vakterskan har nu blivit finnbar

Det som inte gick att hitta med googling igår, det går att finna idag. Målvakterskan som jag skrev om har dykt upp. I samma ögonblick jag publicerade inlägget om att hon inte fanns, så började hon finnas. Det är läskigt nästan, att kunna skapa på det viset.

Målvakterska finns inte alls

Mästarinnor finns det många, simmerskor ett gäng - men ingen målvakterska.

Vi återvänder till ämnet jag skrev om för några dagar sedan. Det var då talespersoner var på tapeten.

Sedan dess har jag korresponderat med Eva Göransson, som är språkvårdare på Sveriges Radio, för att få lite synpunkter på det där med att uttrycka sig utan att signalera vilket kön en person har. Så här skriver hon bland annat (jag lägger hela brevet som en kommentar till detta inlägg):

"I fallet med talesman/talesperson/språkrör är det så att Språkrådet tycker att ordet talesman kan fungera som könsneutralt begrepp. I Språkriktighetsboken för man fram att det vore dumt att införa benämningen taleskvinna, men man tycker inte heller att talesperson är riktigt bra. Här hävdar Språkrådet att former med -person inte har varit framgångsrika i Sverige och nämner justeringsperson, polisperson och vetenskapsperson som exempel.

Det kan väl stämma. Men där har man ju å andra sidan hittat andra bra alternativ (justerare, polis och forskare). Det behöver ju inte betyda att man ska säga nej tack till alla ordbildningar som slutar på -person. Talesperson är kanske en sådan benämning som kan lyckas?

(Ordet "språkrör" för talesman är ju också ett alternativ, men här verkar det nästan som om Miljöpartiet fått monopol på den benämningen.)

Några andra ord som slutar på -man anses också könsneutrala: ombudsman, tjänsteman, brandman, god man."

När det gäller ombudsman, som är ett svensk exportord, kan man prova att googla "ombudsperson" istället. Och man kommer att få mängder med internationella träffar. Det dräller av ombudspersoner utanför Sveriges gränser, men rätt få hos oss.

Vidare skriver Eva Göransson:

"Generellt kan man säga att man i offentliga sammanhang idag strävar mot att ersätta maskulina och feminina beteckningar med mer könsneutrala begrepp.

En rad äldre feminina benämningar på -issa, -tris, -ska, -inna och -ös har helt försvunnit: pianissa, poetissa, dekoratris, medaljös, höjdhopperska, löperska, simmerska, professorska, biskopinna, doktorinna (de senaste var ju inte ens yrkesbenämningar utan handlade om att någon var gift med en professor, biskop eller doktor)."

Fast mästarinnorna hör jag då och då hos Radiosporten, liksom simmerskorna. Även i text finns de hos Sveriges Radio, vilket en kontrollsökning på http://www.sr.se/ visar.

Men målvakterska - där har vi uppenbarligen passerat det möjligas gräns, tycks det. Detta ord ger noll och ingen träff vid googling.

Först Phnom sedan Simon

En genomsnittlig messare i Sverige som slår in tangentkombinationen 74666 - vilket ord är det mest troligt att den personen vill skriva: Simon eller Phnom (som första namnledet i Kambodjas huvudstad Phnom Penh)? Min telefon satsar på Phnom.

I tider av uppmärksamhet kring det nuvarande kungahuset kanske det kan passa med en fornsvensk språkövning. Äldre Västgötalagen citerad ur Gösta Bergmans "Kortfattad svensk språkhistoria":

"Svæar egho konong at taka ok sva vrækæ. Han skal mæþ gislum ovan fara ok i østrægøtland. þa skal han sændi mæn hingæt (gæræ) til aldragøta þings."

Jag körde rättstavningsprogrammet på dessa meningar. Det mesta blev underkänt.

Sist i citatet: Till tings. Prepositionen till styrde genitiv. Numera förekommer detta "s" i en lång rad fasta uttryck: till skogs, till sjöss, till havs, till fots...

Och här hade jag tänkt skriva: "Men nyproduktionen är över. Ännu har jag aldrig färdats till bils."

Det där påståendet måste jag kolla, slog det mig. Sedan slogs jag igen - av häpnad, för nytillverkningen har inte upphört. Google ger flera exempel på både "till bils" och "till tågs", troligen lite skämtsamt använda, men - ändå använda!

Tvåtusenetthundranio

Vad heter det om hundra år? Fundera lite, så tar vi kort förhistoria.

Språkvårdarna ville ha tjugohundranio. Sveriges Radios personal, liksom SVT, håller i stor utsträckning fast vi den formen. Men till vardags, där ute i samhället råder tvåtusennio, och dess systrar - en för varje år, i stort sett ohotat.

Men en allt vanligare uppstickare, tycker jag mig höra, är tjugo-nio. Utalsmässigt ligger det nära året då Livia Drusilla, romersk kejsarinna och Augustus hustru, dog - det vill säga år 29 e Kr.

Men till startfrågan. Tvåtusenetthundranio. Det blir allt väldigt långt i munnen det. Jag gissar att tjuettnio eller möjligen tjuettnollnio blir våra efterkommandes vardag. Eller kanske - om en tidigare fundering slår in - twentyoneonine. Vad tror du?

Jag sa "mess"

Ord tillkommer hela tiden i språket. I början kan de kännas lite udda, som att man inte riktigt vågar använda dem. Det är som om ett nytt ord behöver studsa runt lite kring en, klibba sig fast tillräckligt i hjärnan. Och så, plötsligt en dag, så säger man det - överraskar till och med sig själv en aning.

Så var det med mig och mess. Enligt språknämndens nyordslista först konstaterat år 2000:

mess vard. SMS-meddelande. 2000
messa vard. skicka ett SMS-meddelande. 2000

Det är lätt att förstå att det behövdes en kortform. Den som skickar 1500 SMS-meddelanden om dagen orkar inte gärna säga till exempel: "Jag ska bara skicka ett SMS-meddelande först, sen kan vi..."

Mess - kanske är det en kortform av engelska message, eller helt enkelt slutstavelsen i SMS. Smälter hur som helst bra in i svensk grammatik. Ett mess, messet, alla messen, flera mess, att messa.

En dag sa jag det för första gången. Och nu kommer det så lätt av sig själv hela tiden, när helst detta ganska nya ord behövs. Fast 1500 om dagen?

"Socialdemokraternas ekonomiske talesperson..."

Thomas Östros heter han, talespersonen. Jag hörde det i Ekots nyheter i eftermiddags. Vad det egentligen handlade om har jag glömt, för att just ordet "talesperson" fastnade lite i mitt öra.

Lite googlande och sökande i kväll ger vid handen att här händer något. Talesman håller på att bli talesperson - under lite gnöl här och där - men det är på gång.

Grunnar lite på hur jag har kunnat missa utvecklingen fram till idag, trots min journalistighet, ständigt med språkryggsäcken på.

För det vidare sökande visar: Socialdemokraternas talespersoner tituleras officiellt just talespersoner (sedan när? Den frågan hittar jag inget svar på just nu, någon som vet?) Och då får talespersonerna ofta den titeln i tidningar, radio och tv också, såklart, även om ett och annat talesman slinker in. På moderaternas hemsida ger talesperson 14 träffar, talesman inte någon.

Talesperson har haft lite dåligt rykte, översättningslån från engelska som det är. Och därmed inte riktigt "rent" för dem som önskar så svensk svenska som tänkas kan. Ord som slutar på "-man" är, tycker vissa, redan tillräckligt könsneutrala. Tjänsteman, ombudsman, Herr eller Fru Talman i riksdagen...

Men vem vet - efter talesperson kommer möjligen också Fru Talperson, tjänsteperson och ombudsperson? Tjosan, efter min tid igen. Ombudsperson finns redan här.

Ställningen just nu: Jag sökte bland Ekots nyheter sedan 1 januari 2007. Här är tabellen: talesman = 1001, taleskvinna = 40, talesperson =195.

"Oh, my God!"

Ropet kom från badrummet, där min dotter och hennes kompis just hade spillt ut en rätt stor mängd tvål. Ett spontant utrop, och det blev på engelska.

För bara några år sedan skulle jag ha ojat mig. Hur ska det gå med svenskan? Nu har jag gett upp - och är faktiskt inte ledsen för det. Svenska språket kommer ganska snabbt att fasas ut, tror jag.

Och inte bara genom så kallad domänförlust, att hela vetenskaper byter till engelska och att den svenska terminologiutvecklingen på området därför avstannar. Utan också genom att vardagsspråket, till och med de spontana utropen, förengelskas; blir till "Oh, my God!"

Jag slutar hålla emot. Kanske provokativt: Men varför inte bara byta nu, så fort som möjligt? Skynda på istället för att bromsa. Här är en länk till en grupp som, tvärtom, vill bromsa. På internet tvingas dock Språkförsvaret att använda Sprakforsvaret i sin webbadress.