Vi återvänder till ämnet jag skrev om för några dagar sedan. Det var då talespersoner var på tapeten.
Sedan dess har jag korresponderat med Eva Göransson, som är språkvårdare på Sveriges Radio, för att få lite synpunkter på det där med att uttrycka sig utan att signalera vilket kön en person har. Så här skriver hon bland annat (jag lägger hela brevet som en kommentar till detta inlägg):
"I fallet med talesman/talesperson/språkrör är det så att Språkrådet tycker att ordet talesman kan fungera som könsneutralt begrepp. I Språkriktighetsboken för man fram att det vore dumt att införa benämningen taleskvinna, men man tycker inte heller att talesperson är riktigt bra. Här hävdar Språkrådet att former med -person inte har varit framgångsrika i Sverige och nämner justeringsperson, polisperson och vetenskapsperson som exempel.
Det kan väl stämma. Men där har man ju å andra sidan hittat andra bra alternativ (justerare, polis och forskare). Det behöver ju inte betyda att man ska säga nej tack till alla ordbildningar som slutar på -person. Talesperson är kanske en sådan benämning som kan lyckas?
(Ordet "språkrör" för talesman är ju också ett alternativ, men här verkar det nästan som om Miljöpartiet fått monopol på den benämningen.)
Några andra ord som slutar på -man anses också könsneutrala: ombudsman, tjänsteman, brandman, god man."
När det gäller ombudsman, som är ett svensk exportord, kan man prova att googla "ombudsperson" istället. Och man kommer att få mängder med internationella träffar. Det dräller av ombudspersoner utanför Sveriges gränser, men rätt få hos oss.
Vidare skriver Eva Göransson:
"Generellt kan man säga att man i offentliga sammanhang idag strävar mot att ersätta maskulina och feminina beteckningar med mer könsneutrala begrepp.
En rad äldre feminina benämningar på -issa, -tris, -ska, -inna och -ös har helt försvunnit: pianissa, poetissa, dekoratris, medaljös, höjdhopperska, löperska, simmerska, professorska, biskopinna, doktorinna (de senaste var ju inte ens yrkesbenämningar utan handlade om att någon var gift med en professor, biskop eller doktor)."
Fast mästarinnorna hör jag då och då hos Radiosporten, liksom simmerskorna. Även i text finns de hos Sveriges Radio, vilket en kontrollsökning på http://www.sr.se/ visar.
Men målvakterska - där har vi uppenbarligen passerat det möjligas gräns, tycks det. Detta ord ger noll och ingen träff vid googling.
E-brev (eller mejl, om man så vill) från Eva Göransson, språkvårdare på Sveriges Radio.
SvaraRaderaKennet
Ursäkta om vårt svar dröjt några dagar. Men frågan är stor.
Generellt kan man säga att man i offentliga sammanhang idag strävar
mot
att ersätta maskulina och feminina beteckningar med mer könsneutrala
begrepp.
I en del fall finns det ju lyckade exempel: expert i stället för
fackman; forskare i stället för vetenskapsman; riksdagsledamot i
stället
för riksdagsman.
I en rad sammanhang har man mönstrat ut en tidigare feminin form och
gjort den maskulina formen till allmän form: lärare (inte lärarinna),
författare (inte författarinna), konstnär (inte konstnärinna), frisör
(inte frisörska), bagare (inte bagerska).
Sen finns det några kvinnodominerade yrken där man från fackhåll
bestämt att den kvinnliga ordformen ska gälla också för män:
sjuksköterska, barnmorska.
En rad äldre feminina benämningar på -issa, -tris, -ska, -inna och -ös
har helt försvunnit: pianissa, poetissa, dekoratris, medaljös,
höjdhopperska, löperska, simmerska, professorska, biskopinna,
doktorinna (de senaste var ju inte ens yrkesbenämningar utan handlade
om
att någon var gift med en professor, biskop eller doktor).
Nyare yrkesbenämningar har ofta en neutral karaktär: konsult, coach,
tekniker, ekonom, journalist, friskvårdare.
Men som mycket annat inom språket så är detta en pågående process där
alla knepigheter ännu inte fått en tillfredsställande eller självklar
lösning. Det kan också finnas grupper i samhället som driver på i
viss riktning men som inte får språkvetarna med sig.
I fallet med talesman/talesperson/språkrör är det så att Språkrådet
tycker att ordet talesman kan fungera som könsneutralt begrepp. I
Språkriktighetsboken för man fram att det vore dumt att införa
benämningen taleskvinna, men man tycker inte heller att talesperson
är riktigt bra. Här hävdar Språkrådet att former med -person inte har
varit framgångsrika i Sverige och nämner justeringsperson, polisperson
och vetenskapsperson som exempel.
Det kan väl stämma. Men där har man ju å andra sidan hittat andra bra
alternativ (justerare, polis och forskare). Det behöver ju inte betyda
att man ska säga nej tack till alla ordbildningar som slutar på
-person.
Talesperson är kanske en sådan benämning som kan lyckas?
(Ordet "språkrör" för talesman är ju också ett alternativ, men här
verkar det nästan som om Miljöpartiet fått monopol på den
benämningen.)
Några andra ord som slutar på -man anses också könsneutrala:
ombudsman,
tjänsteman, brandman, god man.
Men förra året kom en annan bok från Språkrådet som helt ägnades åt
genusfrågan - Jämställt språk, en handbok i att skriva och tala
jämställt. Karin Milles som skrivit boken för där fram
alternativen "brandbekämpare" och "brandsoldat" som mer könsneutrala
än
"brandman".
Kanske kommer det på sikt mer neutrala benämningar också för andra
ord.
Beteckningen "god man" (i plural "gode män") kanske försvinner,
eftersom
den känns både otidsenlig och svårbegriplig.
Summering:
* Vi går mot ett mer könsutjämnat språk.
* Utvecklingen är en process och många problem återstår att lösa.
* Se upp med ord och uttryck som får en lätt nedvärderande karaktär
(medaljös, poetissa).
* Inför inga nya beteckningar som är könsbundna.
* Talesperson är en möjlig beteckning (liksom språkrör) men talesman
anses också könsneutralt.
När vi ändå är i farten så avråder vi bestämt från jargonguttryck som
"tjugo tio" om år 2010 och "tjugo tretti" om 2030. Alltfler politiker
och näringslivsföreträdare uttrycker sig på detta sätt. Men i radio
bör
det höras tydlig skillnad mellan årtalet 2010 och tidpunkten 20.10.
Till saken hör att jag nyligen hörde "tjugo tio" (utan något "och" i
mitten) när man ropade ut ett tåg jag väntade på och att presentatören
av ABC-nytt (i SVT) ofta talar om "sju tio" när han menar 7.10 nästa
morgon.
Inte lätt att veta vad som är vad när SJ:s tåg så ofta är försenade...
Med vänlig hälsning
Eva Göransson, språkvårdare SR
eva.goransson@sr.se
08/ 784 50 47
Från Kennet
Hej!
Jag bloggar lite om språk sen en liten, liten tid tillbaka - halvt
professionellt och halvt privat.
För ett par dagar sedan skrev jag om ordet "talesperson"
Här:
http://sprakbrakaren.blogspot.com/2009/03/socialdemokraternas-ekonomiske.html
Sedan dess har jag också slagit i dixi på talesperson, och även där
hittade jag rekommendationen (eller vad man ska kalla det) om
talesmannens tillräckliga könsneutralitet.
Det tycks dock som om det politiska livet (eller åtminstone delar av
det) inte är riktigt med på de noterna, utan strävar mot på mot
talesperson.
Skriver för att kolla om ni har funderat på detta. Om ni har något att
tillägga på denna punkt vill jag förvarna om att jag kan komma att
publicera hela eller delar av detta på bloggen.
sprakbrakaren.blogspot.com är adressen till ettan.
mvh
Kennet Öhlund
SR Sjuhärad, webbredaktionen