"Är du Therese?" - "Nej, jag heter Nadja"

Om dialektal språklig förvirring. En liten berättelse bara.

Idrottslektion i skolan. Startplatsen för terränglöpningen. En genuint västgötsk gympamajje:

"Är du te res?"

"Nej, jag heter Nadja."

"Jamän, är du te res - å starta alltså?"

"Va?"

Therese = flicknamn.
Te res = till reds, klar att starta.

Vår kaffeautomat säger medan den brygger: "Drycken tillreds".
Vilket blir lite muntert, som vår tidigare folkkära medarbetare Tina Gillberg gjorde mig uppmärksam på, för en ur-Boråsare.

Alltså om man läser ut texten som till reds. Drycken är te res, redan medan den tillreds. Det är snabbt.

På gränsen mellan -red och -ryd

Efterledet ryd/red/röd/rud som är så vanligt i orts-, by- och gårdsnamn varierar vokaliskt i mitten över landet.

Betydelsen är dock densamma: röjning, nybruten mark.

Mellan Ulricehamn och Jönköping, inte riktigt slaviskt efter landskapsgränsen men nära nog, tar ändelsen formen -red på västgötasidan, -ryd på Smålandssidan.

Jag snöar inte bara in på språk, utan också gärna kartor. Gröna kartan, gula kartan, orienteringskartan, Google Earth - allt sådant.

Och när jag letar kartledes i nämnda gränstrakt har jag fastnat för den skarpa red/ryd-gränsen. Letar undantag, men har hittills inte hittat ett enda -red i Småland. Däremot något mycket ensamt -ryd alldeles nära Smålandsgränsen. Sedan råder -red allena.

Ända fram till trakterna kring Borås, där det, av någon anledning, finns en -rydenklav. Inte så att ryd är vanligast här, men -ryd finns och ganska mycket också. Lockryd, Gravryd, Tosseryd, Målsryd, Taryd - mitt i -redland. Varför? Kanske någon läsare har en teori?

Den som vet ett -red i Småland får också gärna säga till. Så kan vi sedan gemensamt roa oss med en funnen bekräftelse för den gamla regeln "ingen regel utan undantag".

Om vi sulle ägna oss åt sa och sulle lite till?

Googlar mig fram efter nya rön när det gäller "sa" och "sulle" för att ta tråden från senast vidare lite. Jag hittar såklart massor av rena felstavningar och någon med smeknamnet Sulle. Vi hoppar detta.

I Löpareskogen utanför Hjo fanns en urmakare och "amatörtandläkare" vid namn Gustaf Möller. Läs gärna mer om en tandutdragning man inte gärna ville vara med om. Ett litet citat med sulle:

"Nolinska på Monkebo hade fått förskräcklig tandvärk så di sa tena ho sulle söka upp Möller i Löpareskogen. Han sto på döngestan å så nôr ho kom upp för lia å sum vanligt lå varktua tress i råckaflika."

På Háskóli Íslands undervisas i språksociologi och svenska dialekter. Här lär sig studenterna att "sa" och "sulle" är typiskt för götamål, det vill säga Väster- och Östergötland samt Småland.

Sista exemplet idag då. Nässjö kommun skriver hemma hos sig på nätet om riksdagsmannen Petter Jönsson i Träslanda, som tycks ha varit både envis politiker och en glad gosse på sin tid.

Och, för detta sammanhang, det påstås att: "Petter Jönsson var känd för sin snabbtänkthet och sina skarpa infall. Han talade alltid genuin småländska och sa till exempel 'sulle' i stället för skulle och 'mek' istället för mig."

Denhäringa och dendäringa - var hör de hemma?

Det tycks som jag är särskilt intresserad av de där små talspråkligheterna som är så svåra att få grepp om.

Just nu har jag fått "denhäringa" och "dendäringa" i huvudet. Googlar och har mig och försöker få klarhet i om det jag tror kan stämma. Nämligen att dessa förlängningar av "den här" och "den där" är betydligt vanligare i Sjuhäradsbygden än i mina hemtrakter kring Huskvarna.

En "denhäringa"-person är till exempel huvudregionrådet i Västra Götaland, Roland Andersson (S) från Borås. Ordet hörs också i övrigt tämligen regelbundet i domhäringa nyheterna Radio Sjuhärad.

Jag tror att domhäringa orden är vanligare här än där. Eller lyssnade jag bara inte efter detta ord förr när jag bodde i Småland. Vad tror ni?

Ö i öga och öra i Alingsås

Dags för lite ö:ande igen. Det är olika ö-ljud i öga och öra i standardsvenska, men inte i västgötskt dialekt. Här har öga och öra samma slutna ö. Jag skrev om det för en dryg vecka sedan, och det går bra att återvända till det inlägget.

För den som är, eller blir, mera nyfiken så kan jag servera lite.

"Aktiva Anna säger inte la" heter en artikel i tidningen Språkvård 1/2006. Där dissekerar Anna Gunnarsdotter Grönberg dialektsituationen i Alingsås.

Det handlar om "la" eller "väl" i talspråket. Och det handlar om "ö".

"I takt med att andra traditionella drag har minskat i användning i Alingsås med omnejd, som skorrande /r/ och tjockt /l/, skulle man gärna tro att även det slutna ö-uttalet borde ha minskat. Så är alltså inte fallet, och kanske ser vi här ett dialektdrag som kommer att ha en stark ställning i denna del av Västergötland även i framtiden."

Slutet ö i öra lever och har hälsan, tycks det. Mer och mer ju längre österut från Alingsås man rör sig, i Herrljunga är det helt dominerande.

Varberg heter olika i Borås och Varberg

Boråsare åker till Varberg på sommaren, fick jag lära mig när jag blev boråsare mitt på 90-talet. Dessa inlänningar är inte alltid så välsedda vid kusten, hörde jag också.

Kan denna lilla ovänskap grannar emellan bero på något annat än att boråsarna svämmar över staden vid kusten. Kanske kan ett bidrag vara att boråsare i allmänhet uttalar namnet på staden "fel"?

Anställda på Sveriges Radio kan gå in i en språkdatabas och få uppspelat för sig uttalet på diverse städer och orter. Bra att ha, för blir det någon gång fel så ringer gärna ortsbor till oss och klagar (ofta ganska ilsket också). TosseRYD ligger utanför Borås, inte TOSSEryd.

Varberg har enligt språkdatabasen två varianter. Här kan ni höra dem. Vänstra play-pilen ger varbergskt Varberg, högra plej-pilen ett boråsiskt.



En liten, men distinkt, skillnad. En Sjuhäradsfödd kollega som fick jobb på Radio Halland fick lära om. Varberg med Sjuhäradsuttal gick inte för sig där. Jag har provat Radio Hallands nyheter, och visst stämmer det. Där hör jag Varberg med kustuttal. Jag har lyssnat på Radio Sjuhärad och här hör jag inlandsvarianten.

Kanske går varbergarna hela somrarna och retar sig (omedvetet?) på alla boråsare som inte ens har vett att veta vad staden egentligen heter?

Hoppas att jag inte har fattat denna uttalsfråga fel. För ortnamn och uttal - det är dynamit det.

(Play och plej skrev jag här uppe. Lite på skoj. Mer om engelska inlån och dess stavning.)

"De vau en bort i Kalv, en sme, han vau doktig te sko oxa...

Han hette Sixten "Västgöta-Bengtsson" och for kors i och tvärs i Västergötland, med start 1947, med världens modernaste inspelningsbuss. Västgöta-Bengtsson var ute efter berättelserna som gav chansen att höra hur folk talade förr, och de berättelserna fick han.

Någon gång, berättar han själv, lät han ändamålen helga medlen. Men egentligen behöver jag inte skriva mer här. Jag vill bara väcka en obändig nyfikenhet hos er att gå vidare till Arkivet hos Radio Sjuhärad. För där kan ni höra själva.