Sommaretymolgi

Hett. Svett. Bad.

Men varför har vi sommar. Årstiden kunde lika gärna heta något annat, såsom "solingen", "hötiden", "ljuse".

Svensk etymologisk ordbok på nätet brukar kunna bota denna slags funderingar lite.

Sommar, summer, Sommer. Svenska, engelska, tyska - vi har något gemensamt alldeles uppenbart.

Vi backar lite i tiden: sumar (fornhögtyska, fornsaxiska), sumor (anglosaxiska).

Och lämnar Europa: sáma (sanskrit) = halvår. Jämför med latinska prefixet semi-.

Då har vi, enligt den etymologiska ordboken, troligen tagit oss tillbaka till en tid och ett samhälle där man räknade med två årstider, omfattande varsitt halvår.

I begynnelsen och i slutet brukades början mest

Låt oss med lätta vingslag snudda och fladdra fram över ett språkligt årtusende och börja med början.

I början var början. Att börja hette just börja (byria för att var mer exakt) i den riktigt gamla svenskan. Under många hundra år av starkt tyskt inflytande tog vi emot rikliga mängder ord till låns. Ett av dem blev börjans konkurrent: begynna, inlett av den tyska förleden be-, som också finns i så många andra ord.

Begynnelsen tävlade och tog över - i Danmark, i det då danska Norge, i Sverige. Begynnelsen var ordet i Bibelns "i begynnelsen var ordet" och det är ingen slump. För i Bibelöversättningarna finns ingen början.

Vet ni vad purism är? Att vilja rensa, fixa och dona för att få bort inlånade ord. Viljan att göra ett språk så "rent" som möjligt. Det där var illa populärt under 1800-talet.

Ord på be- (och mycket, mycket annat) var inte inne i puristkretsar, och det jobbades och föreslogs och grävdes bland runorna för att hitta alternativ. Viktor Rydberg var en av dem som lobbade för inhemskare ord. Han försökte med eldhåg (=entusiast) och han försökte med börja. Nu vet vi vilket som gick bäst.

Börja tog helt enkelt skruv, av anledning som troligen inte går att förklara med annat än att slumpen ofta styr språkets väg. Så nu är början också slutet, medan begynnelsen mest stannar där emellan.

I Tyskland, England, USA, Norge (även om byrje finns i nynorska), Danmark, Australien ... ja, där är det ord liknande begynna som gäller. Språklig purism kan kännas nog så småtrevligt och hemtamt, men riskerar bli dörrstängare för förståelse över större avstånd.

Mer om tyskt inflytande och jakten på förled och ändelser kommer snart. En cliff-hanger för den insatte: Vad gjorde Ivar Aasen åt -het?

Solen i söder - en slump?

Påskhelg och jag traskar i skogen kalasvädret. Solen står i söder och bränner rent av lite.

Jag har några varianter av väderstrecket söder i huvudet, och bollar med dem.

Sönderjylland heter södra delen av Jylland, det omstridda landområde som till slut delades mellan Tyskland och Danmark. Förr trodde jag att sönder = trasig, för att det var ett delat land.

Kanske Sunderland i England kan vara ett sydligt land (fast staden ligger i nordost). På den punkten tycks det inte stämma - någon Wikipedist påstår i alla fall att det just i detta fall faktiskt handlar om en form av trasig. Möjligen floden i Sunderland som har ätit sig in ner landskapet och gjort sig en dal.

Sunnmöre ligger i Norge, ute vid det stora havet, och norr därom finns Nordmöre. Sunnanvind blåser från söder. Sörgården har vi väl alla hört i sammansättningen sörgårdsidyll och Sörgården där Olle och Kerstin i Bullerbyn bodde. Sundre socken ligger på södra Gotland, liksom Sudret.

Här har vi således söderformerna: sönder, söder, sör, sunder, sudr, sunn och sunnan. Sun = sol på engelska. Söndag är solens dag. Det känns som det hänger ihop, eller hur? Klockan tolv när det är normaltid, alltså vintertid, står solen i söder. Söder = solens väderstreck?

Och faktiskt - just så kan det vara med söder - traska vidare till Svensk etymologisk ordbok på nätet, och upptäck mer. Söder har, heter det, ett omstritt ursprung, men det troligaste sammanhanget är just: Söder är solens väderstreck!