ea eller e eller a eller hur ska det sluta? En brandgul färganalys

Så här skriver min bank på hemsidan idag:

"Nu kommer det orangea kuvertet."

Premiepensionsmyndigheten, som ligger bakom detta hela Sveriges mest kända orangefärgade brev, har skrivit som följer hemma hos sig på nätet:

"Nu skickas årets orange kuvert ut"

Som lök på laxen kan vi lägga till en f'ärgvariant, hämtad ur Dagens Nyheter:

"Osäkert besked i oranga kuvert"

Tre tunga instanser. Tre varianter på orange i bestämd form/pluralform. Virrigt.

Hur vill språkvårdarna att det ska vara då? Sökte mig fram till Språkrådet, just för att få språkrådet jag behöver. Noterade genom sökning hos rådet att jag var goda råd på spåret.

"Vidare står det väsentligt mer om genitivändelser, och ett nytt avsnitt om ord på stumt e (orange, beige) har tillkommit."

Detta nya avsnitt, kunde jag läsa, skulle finnas i den senaste utgåvan av boken Svenska skrivregler. Fast retligt - den boken finns inte på nätet utan måste köpas. Billigast att köpa i elektrisk form för en dryg hundring, rätt hem i datorn.

Men nu, gott folk, kommer det fantastiska. Den skulle också gå att låna från vissa anslutna bibliotek i nedladdningsform. Borås stadsbibliotek var med i listan. Jag har en inloggningskod, som har legat till sig sedan 2003-04-24 i en papperhög här någonstans. Leta, riva, bläddra... och där var den. Aldrig använd, förrän nu.

Och på fem minuter har jag Svenska skrivregler i min dator, på lån i 28 dagar. Vilket välbehag, i stressamhället, omedelbar behovstillfredsställelse!

Svenska skrivreglers orangelösning är att 1) lämna ordet oböjt eller 2) att skriva om. Således det orange kuvertet eller det orangefärgade kuvertet. Motiveringen är att oranga eller orangea "ser konstigt ut".

Dags att anmäla avvikande mening. Jag tycker om såväl "oranga" som "beiga", och börjar redan vänja mig efter bara några minuters vändande och vridande. "Orangt" och "beigt" tar emot lite mer, men imorgon accepterar jag säkert dessa också. Ett stalltips, dock: "Beiget" går nog aldrig hem.

Är du riktigt radikal kan du försöka lansera oransch och bäsch. Nostalgiker drömmer om tiden när det var brandgult, bara brandgult. Och så grågult eller smutsvitt förstås.

I rubriken ska det vara...

Då vet vi det, vi som följer experimentet med lanseringen av fetmaffe. När det ordet lanserades i löpande text här hos Språkbråkaren blev resultatet googlenollträff. Igår satte jag det i rubriken, och vips! Googla själv och kolla. Detta experiment är slut.

Fetmaffe måste förstoras och flyttas - om att skapa och sprida ord

Vi fortsätter den lilla undersökningen som jag startade igår. Om att lansera ett nytt ord, så att det blir sökbart på internet.

Fetmaffe är det nya sammansatta ordet - det ska lanseras och gå att hitta. Det ska, om man vill uttrycka sig så, skapas, uppstå.

Igår fanns det inte när jag googlade. Sedan skrev jag det i bloggtexten och publicerade, men idag står det ändå inte att finna. Google på svenska nollar.

Jag vill att fetmaffe ska börja finnas för sökmotorer, och förkovrar mig något i sökmotoroptimering. Ett knep att bli populärare hos motorerna, har jag fått lära, är att lyfta upp nyckelordet man vill göra sökbart i rubriken. Så nu är fetmaffe där.

Ett annat sätt att öka sin attraktionskraft är att länka och vara länkad. Vi prövar det också: Fetmaffe förekom för första gången i detta blogginlägg igår.

Sagen fortsätter en annan dag, med ett nytt försök. När nu detta inlägg är publicerat, kommer fetmaffe då att låta sig hittas av google?

Mejlet kom på mejlen

Det finns de där orden som kan ha olika genus, lite beroende på talarens dialekt, fast där ordets betydelse inte påverkas av genusvacklet. En/ett apelsin. En/ett paraply. En/ett finger. Dem struntar vi i nu.

Lite mer istället om orden som inte bara uppträder med olika genus, utan också skiftar lätt i innebörd.

Känn på rubrikens formulering. Mejl med t-genus och vi har ett e-brev. Med n-genus och vi har en beteckning på hela e-postsystemet.

När det sista faxet (saligt i åminnelse) hade spottats ur faxen, varför inte till puben för en öl. En slurk av ett gott belgiskt öl, kanske?

Ja, sicken röra. Bara toppen på ett isberg för den som försöker lära sig svenska som främmande språk. Ett ben - en arm - en hand - en/ett finger - en fot - ett huvud - ett knä - en knoge...

Funderingar kring n- eller t-genus kan pågå en bra stund även när ett mycket smalt ämne avhandlas, som i denna diskussion om tv-spelskonsoler och vilket genus dessa kan tänkas ha.

Så har jag hittat en fetmaffe* konkurrent. Svenskämnet vid Örebro universitet bloggar, så heter denna språkpunkt. (Ett ämne som bloggar?)

* Fetmaffe är ett språk- och internetexperiment av typen målvakterska, som först inte fanns, men sedan fanns. Sms fetmaffe finns inte på google på svenska. Fet-, förstärkningsprefix. Maffe, sällan sedd och hörd, men dock förekommande, förvrängning av maffig.

Där är där vid i norra Småland

Det var min boråsiska fru som gjorde mig uppmärksam på det. Själv hade jag inte märkt någonting. Men nu, efter att ha börjat lyssna med språkörat, hör jag det ideligen trilla ur munnen på gamla kompisar, släktingar, på macken i Huskvarna... Lustigt som det kan bli.

I mina hemtrakter i norra Småland, och sannolikt i ett större område däromkring, heter "där" inte bara "där" eller "där borta". Det heter, av okänd anledning, "där vid".

Så här:

"Var är boken?"

"Jag la den i bokhyllan, där vid."

Tänkte försöka googla mig fram till roten av detta fenomen, men det har inte velat sig alls. Träffarna handlar om ett annat slags "där vid", som så här: "Vi var där vid sju."

Snart återkommer jag till en annan observation, som också är svår att rikigt få grepp om. Det tycks mig nämligen, inflyttad i Boråstrakten, som om "utav", i stället för bara "av" har en starkare ställning här än i norra Småland.

Men jag vet inte säkert.

Här är finns bloggen som enligt egen uppgift är landets snällaste språkpolis.

"Den som övervakar tågrörelser"

Gruppspråk har jag pillrat lite med här och här.

När gruppen består av en yrkeskår - sopåkare, byggare, nukleärforskare, kommunala tjänstepersoner på stadens kommunledningskansli - då kallas det fackspråk och kan vara nog så ogenomträngligt.

Lite hjälp i nöden för den som behöver veta precis vad en tågklarerare är finns att få i Rikstermbanken, en alldeles nylanserad söktjänst.

Bland annat så här skriver denna termbank om sig själv:

"Till Rikstermbanken ska du vända dig när du till exempel

• vill veta vad ett ord eller uttryck inom ett ämnesområde betyder, t.ex.
  biotop inom miljöområdet, annuitet inom bankväsendet eller freemover-student
  inom högskolevärlden
  
• behöver en vedertagen definition
  av ett begrepp, t.ex. glaciär inom geovetenskapen."

Ö i öga och öra i Alingsås

Dags för lite ö:ande igen. Det är olika ö-ljud i öga och öra i standardsvenska, men inte i västgötskt dialekt. Här har öga och öra samma slutna ö. Jag skrev om det för en dryg vecka sedan, och det går bra att återvända till det inlägget.

För den som är, eller blir, mera nyfiken så kan jag servera lite.

"Aktiva Anna säger inte la" heter en artikel i tidningen Språkvård 1/2006. Där dissekerar Anna Gunnarsdotter Grönberg dialektsituationen i Alingsås.

Det handlar om "la" eller "väl" i talspråket. Och det handlar om "ö".

"I takt med att andra traditionella drag har minskat i användning i Alingsås med omnejd, som skorrande /r/ och tjockt /l/, skulle man gärna tro att även det slutna ö-uttalet borde ha minskat. Så är alltså inte fallet, och kanske ser vi här ett dialektdrag som kommer att ha en stark ställning i denna del av Västergötland även i framtiden."

Slutet ö i öra lever och har hälsan, tycks det. Mer och mer ju längre österut från Alingsås man rör sig, i Herrljunga är det helt dominerande.

Varberg heter olika i Borås och Varberg

Boråsare åker till Varberg på sommaren, fick jag lära mig när jag blev boråsare mitt på 90-talet. Dessa inlänningar är inte alltid så välsedda vid kusten, hörde jag också.

Kan denna lilla ovänskap grannar emellan bero på något annat än att boråsarna svämmar över staden vid kusten. Kanske kan ett bidrag vara att boråsare i allmänhet uttalar namnet på staden "fel"?

Anställda på Sveriges Radio kan gå in i en språkdatabas och få uppspelat för sig uttalet på diverse städer och orter. Bra att ha, för blir det någon gång fel så ringer gärna ortsbor till oss och klagar (ofta ganska ilsket också). TosseRYD ligger utanför Borås, inte TOSSEryd.

Varberg har enligt språkdatabasen två varianter. Här kan ni höra dem. Vänstra play-pilen ger varbergskt Varberg, högra plej-pilen ett boråsiskt.



En liten, men distinkt, skillnad. En Sjuhäradsfödd kollega som fick jobb på Radio Halland fick lära om. Varberg med Sjuhäradsuttal gick inte för sig där. Jag har provat Radio Hallands nyheter, och visst stämmer det. Där hör jag Varberg med kustuttal. Jag har lyssnat på Radio Sjuhärad och här hör jag inlandsvarianten.

Kanske går varbergarna hela somrarna och retar sig (omedvetet?) på alla boråsare som inte ens har vett att veta vad staden egentligen heter?

Hoppas att jag inte har fattat denna uttalsfråga fel. För ortnamn och uttal - det är dynamit det.

(Play och plej skrev jag här uppe. Lite på skoj. Mer om engelska inlån och dess stavning.)

Sms i SAOL är något annat

Först en länk att läggas på minnet för språknissiga: http://www.saob.se/

Via denna plats når man bland annat Svenska Akademiens ordlista. Där är sms mycket vanligt, men betyder inte det numera vanliga, utan istället = sammansättning/ -ar.

Sammansättningen stiftklämma från igår finns inte i Saol.

Hade det varit fråga om problem för en biskop hade det hetat stiftsklämma.

Ö7-löparen: "Glömde pinnen på TC fick vända..."

Ber om ursäkt för att jag är så snäv (nästan nördig, va?) idag. Jag är på orienteringsläger och gruppspråket haglar kring mig. En ordlista blir det av detta. Vilka gemenskaper är du med i? Och vad finns där av intern ordskatt? En nog så nöjsam fråga att grunna på, till exempel vid svårt att somna.

Ordlistan, då:

Ö7 - förkortning för Öppen 7. Tävlingsklass till vilken det går att anmäla sig även under själva tävlingsdagen. Öppen för alla, oavsett ålder och kön. 7:an betecknar en bana som är ganska kort (ca 3 km), men med hög svårighet. Populär klass, just på grund av kombinationen svår orientering/kort löpsträcka.

TC - tävlingscentrum (bör inte lämnas utan pinne om man ska tävla, se nedan)

Si-pinne - kortform: pinne. Litet chip inpackat i lillfingerstor plastbit. Används för att registrera passage vid kontroll på banan (jmf stiftklämma) genom att chipet hastigt sticks in i ett hål på si-basstationen som finns vid varje kontroll. Mycket o-bra att glömma sin pinne vid TC. Ty då kan man inte stämpla vid kontrollerna, och således inte bli godkänd i tävlingen.

Stiftklämma - den där röda saken med vassa pyttenålar, som kan stämpla t. ex. en bokstav i en papperslapp. Många har mött den på skolgymnastiken. Otidsenlig. I Sverige ersatt av si-systemet. (Si är ett varumärke, kortform för Sportident).

Bokstavstumme - det som uppstår när stiftklämman av misstag bringas att stämpla i tummen i st. f. i startkortet. Gör ont, blöder. Men ordet har, mig veterligen, egentligen aldrig funnits. Förrän nu när det kändes lite kul att finna upp det.

Pk pk på pk – om gruppiga fikonspråk

Journalister har ett delspråk, liksom andra grupper har sina. Här är en liten ordlista, som också ger stöd i rubrikförståelsen.

Pk brukar i samhällsdebatten stå för politiskt korrekt (ett lite nedsättande ord för måtta, sans och att befinna sig i mittfåran åsiktsmässigt).

Pk kan betyda Publicistklubben (en klubb där journalister och redaktörer träffas, och debatterar).

Pk:s mest journlistgruppiga betydelse är helt enkelt presskonferens. Så skriver man gärna i lista över dagens nyhetsuppslag: PK kl. 11 Arbetsförmedlingen.

Mer ordlista med journalistjargong tar vi kanske en annan gång.

Bom och kryss. Den betydelse dessa ord självklart har på en segelbåt ligger mycket långt från mig, som förjordad inlandsbo och landkrabba.

Däremot kan jag gott använda dessa både ord i två andra grupper som jag tillhör. Och då kan det bli lite knivigt för utomstående att hänga med, ty så fungerar gruppspråk.

Som kitt mellan medlemmar i gruppen, och som utestängare för andra. Inte så särdeles snällt, kan man tycka, att stänga ute. Men å andra sidan – grupper behöver också sina termer för att kunna kommunicera snabbt och smidigt.

Bom – när man springer fel till en kontroll så gör man en sådan. Förekommer bland orienterare.

Kryss – att se eller höra en fågel av en art man tidigare aldrig haft glädjen att träffa. Förekommer bland fågelskådare.

"De vau en bort i Kalv, en sme, han vau doktig te sko oxa...

Han hette Sixten "Västgöta-Bengtsson" och for kors i och tvärs i Västergötland, med start 1947, med världens modernaste inspelningsbuss. Västgöta-Bengtsson var ute efter berättelserna som gav chansen att höra hur folk talade förr, och de berättelserna fick han.

Någon gång, berättar han själv, lät han ändamålen helga medlen. Men egentligen behöver jag inte skriva mer här. Jag vill bara väcka en obändig nyfikenhet hos er att gå vidare till Arkivet hos Radio Sjuhärad. För där kan ni höra själva.

Offsajd, lajt, strejk och tejp

Det är vimsigt med stavningen av engelska inlån.

Vissa, såsom strejk och tuff, gör sig mycket dåligt i originalengelsk dräkt när vi använder dem.

Med andra är det precis tvärt om. Offsajd och lajt hör hemma i den gruppen.

Så har vi vacklarna, som inte vet vart de vill ta vägen. Mail/mejl sätter jag i det facket.

Mail ser man ofta, men när det ska bli verb liknar det mest ett flicknamn. Maila till Maila kan man. Mejla till Maila blir nog tydligare.

Här är ett par ordrader:

mejl, tejp, strejk, sajt, rejv, lajv, flajt, lajt, vajer, tuff, ruff, offsajd

mail, tape, strike, site, rave, live, flight, light, wire, tough, rough, offside

Reser, flicker, blommer, gater...

Hade ett litet meningsutbyte med språkpolisen i höstas - en lyssnare som hade synpunkter på reser i radio.

I skrift är det resor, såklart, men i talad svenska heter det reser eller resor. Radio sysslar till stor del med talad svenska och därför hörs såväl gater som papper i din högtalare (både när det handlar om fäder och papper framställda av skogsråvara).

"I betydliga delar af landet säger man flicker, blommer, gater i st. f. flickor, blommer, gator" skrev Gustaf Cederschiöld 1897.

Men nu då - talar inte folk allt mer som de skriver? Jo, så är det nog, men kanske inte så mycket som man kan tro. I Eskilstuna är flickor- och flickerfrågan studerad, och där väljer de analyserade talarna former på -er i 92 procent av fallen. (Så hörs det hemma, Eva Sundgren, Språkvård 2/04).

Vilken form hör du oftast - där du bor?

Ö och ö är inte samma

Öga och öra. I standardsvenska två olika ljud - öga har ett mer slutet, mörkt ljud - öra ett öppnare, ljusare.

Själva styrstången är bokstaven "r". När r kommer efter blir det öra-ö. Detta orsakar ibland lustigheter, som att ö i Sörgården låter på ett sätt, i södergården på ett annat. Trots att sör- och söder- egentligen är en kort och en lång form av precis samma ord.

När vi kommer till dialekter fortsätter lustigheterna. En sådan är att Vättern inte bara delar Väster- och Östergötland, utan också är en ö-uttalssplittrare.

I Borås uttalas långt ö på ett sätt; öga-ö huserar också i öra. I Ödeshög är det öra-ö som råder både i öra, öde och hög.

Också vokalen "ä" bär sig så här lustigt åt när den är lång. Bäva och bära har varsitt ä-ljud. De andra vokalerna aouåeiy tycks dock mer stabila, även när de får sällskap av "r".

Fråga inte mig, utan någon annan, om varför det är på detta vis. Jag bara observerar, men skulle jag ramla på någon teori, så får ni också veta.

Någon annan gång ska jag skriva mer om öra-ö-ljudet, som finns också i Borås - fast på helt andra ställen än i örat.

Vakterskan har nu blivit finnbar

Det som inte gick att hitta med googling igår, det går att finna idag. Målvakterskan som jag skrev om har dykt upp. I samma ögonblick jag publicerade inlägget om att hon inte fanns, så började hon finnas. Det är läskigt nästan, att kunna skapa på det viset.

Målvakterska finns inte alls

Mästarinnor finns det många, simmerskor ett gäng - men ingen målvakterska.

Vi återvänder till ämnet jag skrev om för några dagar sedan. Det var då talespersoner var på tapeten.

Sedan dess har jag korresponderat med Eva Göransson, som är språkvårdare på Sveriges Radio, för att få lite synpunkter på det där med att uttrycka sig utan att signalera vilket kön en person har. Så här skriver hon bland annat (jag lägger hela brevet som en kommentar till detta inlägg):

"I fallet med talesman/talesperson/språkrör är det så att Språkrådet tycker att ordet talesman kan fungera som könsneutralt begrepp. I Språkriktighetsboken för man fram att det vore dumt att införa benämningen taleskvinna, men man tycker inte heller att talesperson är riktigt bra. Här hävdar Språkrådet att former med -person inte har varit framgångsrika i Sverige och nämner justeringsperson, polisperson och vetenskapsperson som exempel.

Det kan väl stämma. Men där har man ju å andra sidan hittat andra bra alternativ (justerare, polis och forskare). Det behöver ju inte betyda att man ska säga nej tack till alla ordbildningar som slutar på -person. Talesperson är kanske en sådan benämning som kan lyckas?

(Ordet "språkrör" för talesman är ju också ett alternativ, men här verkar det nästan som om Miljöpartiet fått monopol på den benämningen.)

Några andra ord som slutar på -man anses också könsneutrala: ombudsman, tjänsteman, brandman, god man."

När det gäller ombudsman, som är ett svensk exportord, kan man prova att googla "ombudsperson" istället. Och man kommer att få mängder med internationella träffar. Det dräller av ombudspersoner utanför Sveriges gränser, men rätt få hos oss.

Vidare skriver Eva Göransson:

"Generellt kan man säga att man i offentliga sammanhang idag strävar mot att ersätta maskulina och feminina beteckningar med mer könsneutrala begrepp.

En rad äldre feminina benämningar på -issa, -tris, -ska, -inna och -ös har helt försvunnit: pianissa, poetissa, dekoratris, medaljös, höjdhopperska, löperska, simmerska, professorska, biskopinna, doktorinna (de senaste var ju inte ens yrkesbenämningar utan handlade om att någon var gift med en professor, biskop eller doktor)."

Fast mästarinnorna hör jag då och då hos Radiosporten, liksom simmerskorna. Även i text finns de hos Sveriges Radio, vilket en kontrollsökning på http://www.sr.se/ visar.

Men målvakterska - där har vi uppenbarligen passerat det möjligas gräns, tycks det. Detta ord ger noll och ingen träff vid googling.

Först Phnom sedan Simon

En genomsnittlig messare i Sverige som slår in tangentkombinationen 74666 - vilket ord är det mest troligt att den personen vill skriva: Simon eller Phnom (som första namnledet i Kambodjas huvudstad Phnom Penh)? Min telefon satsar på Phnom.

I tider av uppmärksamhet kring det nuvarande kungahuset kanske det kan passa med en fornsvensk språkövning. Äldre Västgötalagen citerad ur Gösta Bergmans "Kortfattad svensk språkhistoria":

"Svæar egho konong at taka ok sva vrækæ. Han skal mæþ gislum ovan fara ok i østrægøtland. þa skal han sændi mæn hingæt (gæræ) til aldragøta þings."

Jag körde rättstavningsprogrammet på dessa meningar. Det mesta blev underkänt.

Sist i citatet: Till tings. Prepositionen till styrde genitiv. Numera förekommer detta "s" i en lång rad fasta uttryck: till skogs, till sjöss, till havs, till fots...

Och här hade jag tänkt skriva: "Men nyproduktionen är över. Ännu har jag aldrig färdats till bils."

Det där påståendet måste jag kolla, slog det mig. Sedan slogs jag igen - av häpnad, för nytillverkningen har inte upphört. Google ger flera exempel på både "till bils" och "till tågs", troligen lite skämtsamt använda, men - ändå använda!

Tvåtusenetthundranio

Vad heter det om hundra år? Fundera lite, så tar vi kort förhistoria.

Språkvårdarna ville ha tjugohundranio. Sveriges Radios personal, liksom SVT, håller i stor utsträckning fast vi den formen. Men till vardags, där ute i samhället råder tvåtusennio, och dess systrar - en för varje år, i stort sett ohotat.

Men en allt vanligare uppstickare, tycker jag mig höra, är tjugo-nio. Utalsmässigt ligger det nära året då Livia Drusilla, romersk kejsarinna och Augustus hustru, dog - det vill säga år 29 e Kr.

Men till startfrågan. Tvåtusenetthundranio. Det blir allt väldigt långt i munnen det. Jag gissar att tjuettnio eller möjligen tjuettnollnio blir våra efterkommandes vardag. Eller kanske - om en tidigare fundering slår in - twentyoneonine. Vad tror du?

Alla heter Ella i Borås

Jag var på barnkalas. Ett av barnen fick en filt över sig medan jag blundade, sedan skulle jag räkna ut vem det var som inte syntes.

Gissade och gissade, men till slut behövde jag hjälp.

"Vem är det, då", frågade jag.
"Alla", ropade barnen i kör, "alla är det..."

Jag bara kliade mig i skallen. Och kände mig dum, dummare, dummast.

Och så - efter några sekunder - insikten. Jag är smålänning, men bor i Borås nu, här bor boråsare, de pratar Boråsmål. Språkförbistring hade inträffat, och det är såklart Ella som är under filten.

Boråsiskan kännetecknas bland annat av ett mycket a-liknande kort "ä". Hästar kan nästan låta som hastar. Om du är i Borås, lyssna och kolla om jag har rätt.

Min teori är att detta drag är extra tydligt hos barn som inte har lärt sig läsa. När de blir äldre, under inflytande av skriften och lärarna, blir distinktionen mellan a och ä tydligare. Men i Borås heter åtminstone små Ellor ofta Alla.

Dagen då jag merpade

Lite lustigt är det. Ni vet T9 (om inte, klicka här) - det känner inte igen sig själv.

Ett system som har till uppgift att göra det lättare att skriva mess till sina vänner, borde veta vad just ett mess är. Men inte. När jag bad telefonen att skriva "messa", så ville den envist hävda att jag skulle skriva "merpa". Så jag fick lära den om sig själv - numera kan jag messa om att messa.

Annars är T9 också känt för att vara könsstereotypt och vägra till exempel "mens". Se här!

Namnet stärker relationen

Här är en teori: Det känns mer angeläget att rädda en vigg efter ett oljeutsläpp i havet, än att rädda en fågel. Att skydda en våtmark känns mer rimligt om man vet att där bor små vattensalamandrar, än om man bara tänker sig ett vattenhål där diverse blötdjur håller till.

Det som vi har namn och kunskap om är viktigare för oss än det namnlösa. Jag funderade inte ut detta på egen hand. Biologen Fredrik Sjöberg sa det i en intervju jag läste för några år sedan, och han passade i samma veva på att kasta en slev kritik över skolan, som inte låter elever plugga djurnamn, blomnamn, trädnamn i samma utsträckning som förr.

Tanken alltså: Barn (som blir vuxna) blir mer rädda om natur och miljö om de specifikt vet vad som lever och växer, än om skog och mark är en vintervit och sommargrön namnlös (och kanske till och med skrämmande) djungel.

Här finns ett sätt att, i såväl bild, som ljud och text, bli kompis med pippivärlden.

Jag sa "mess"

Ord tillkommer hela tiden i språket. I början kan de kännas lite udda, som att man inte riktigt vågar använda dem. Det är som om ett nytt ord behöver studsa runt lite kring en, klibba sig fast tillräckligt i hjärnan. Och så, plötsligt en dag, så säger man det - överraskar till och med sig själv en aning.

Så var det med mig och mess. Enligt språknämndens nyordslista först konstaterat år 2000:

mess vard. SMS-meddelande. 2000
messa vard. skicka ett SMS-meddelande. 2000

Det är lätt att förstå att det behövdes en kortform. Den som skickar 1500 SMS-meddelanden om dagen orkar inte gärna säga till exempel: "Jag ska bara skicka ett SMS-meddelande först, sen kan vi..."

Mess - kanske är det en kortform av engelska message, eller helt enkelt slutstavelsen i SMS. Smälter hur som helst bra in i svensk grammatik. Ett mess, messet, alla messen, flera mess, att messa.

En dag sa jag det för första gången. Och nu kommer det så lätt av sig själv hela tiden, när helst detta ganska nya ord behövs. Fast 1500 om dagen?

Markand är ingen fågel!

Det finns bokstavssekvenser på ett tangentbord, som fingrarna inte riktigt tycker om att skriva. En sådan följd av bokstäver är -nad-. Det vill hemskt gärna bli en fågel -and- istället.

Googla lite om du vill kolla, till exempel: markandsföring, kostandskalkyl, höstmarkand - och såklart den högaktuella finansmarkanden. Se, så full världen är av denna sällsamma fågel.

Jomän, en tangentkombination att se upp med. Lyckligtvis hjälper ordbehandlaren gärna till i denna typ av andjakt.

Jo, detta också, för sökbarhetens skull. Jag har placerat min blogg i Borås på bloggkartan.se!

Hörs ditt ursprung?

Jag har inte mycket till dialekt, har aldrig haft (tror jag, är väl bäst att tillägga). Det är inte så lätt att placera mig geografiskt annat än genom uteslutningsmetoden - inte Skåne, inte Norrland, inte Stockholm... Längst ner på denna sida hos Radio Sjuhärad hörs jag lite.

Detta retade mig en del förr, lite "dialekt-är-fint"-anfäktad som jag var. Försökte ibland bre på med Huskvarnamål, utan att det kändes naturligt. Nu får det vara som det är, vilket kan vara en fördel för den som hörs i radio regelbundet.

Här finns Sveriges kanske bästa nätbaserade samling med moderna dialekter, lyssna gärna! Länken går direkt till Öxabäck, den från Borås räknat närmaste exempelorten.

"Socialdemokraternas ekonomiske talesperson..."

Thomas Östros heter han, talespersonen. Jag hörde det i Ekots nyheter i eftermiddags. Vad det egentligen handlade om har jag glömt, för att just ordet "talesperson" fastnade lite i mitt öra.

Lite googlande och sökande i kväll ger vid handen att här händer något. Talesman håller på att bli talesperson - under lite gnöl här och där - men det är på gång.

Grunnar lite på hur jag har kunnat missa utvecklingen fram till idag, trots min journalistighet, ständigt med språkryggsäcken på.

För det vidare sökande visar: Socialdemokraternas talespersoner tituleras officiellt just talespersoner (sedan när? Den frågan hittar jag inget svar på just nu, någon som vet?) Och då får talespersonerna ofta den titeln i tidningar, radio och tv också, såklart, även om ett och annat talesman slinker in. På moderaternas hemsida ger talesperson 14 träffar, talesman inte någon.

Talesperson har haft lite dåligt rykte, översättningslån från engelska som det är. Och därmed inte riktigt "rent" för dem som önskar så svensk svenska som tänkas kan. Ord som slutar på "-man" är, tycker vissa, redan tillräckligt könsneutrala. Tjänsteman, ombudsman, Herr eller Fru Talman i riksdagen...

Men vem vet - efter talesperson kommer möjligen också Fru Talperson, tjänsteperson och ombudsperson? Tjosan, efter min tid igen. Ombudsperson finns redan här.

Ställningen just nu: Jag sökte bland Ekots nyheter sedan 1 januari 2007. Här är tabellen: talesman = 1001, taleskvinna = 40, talesperson =195.

"Oh, my God!"

Ropet kom från badrummet, där min dotter och hennes kompis just hade spillt ut en rätt stor mängd tvål. Ett spontant utrop, och det blev på engelska.

För bara några år sedan skulle jag ha ojat mig. Hur ska det gå med svenskan? Nu har jag gett upp - och är faktiskt inte ledsen för det. Svenska språket kommer ganska snabbt att fasas ut, tror jag.

Och inte bara genom så kallad domänförlust, att hela vetenskaper byter till engelska och att den svenska terminologiutvecklingen på området därför avstannar. Utan också genom att vardagsspråket, till och med de spontana utropen, förengelskas; blir till "Oh, my God!"

Jag slutar hålla emot. Kanske provokativt: Men varför inte bara byta nu, så fort som möjligt? Skynda på istället för att bromsa. Här är en länk till en grupp som, tvärtom, vill bromsa. På internet tvingas dock Språkförsvaret att använda Sprakforsvaret i sin webbadress.