Det heta slutet i nyhet tysk immigrant

Tassar vidare i min kunskaps utmarker och ökar ytterligare risken att trampa fel.

Ivar Aasen reste på 1800-talet kring i Norge. Lyssnade och noterade och skapade ett nytt skriftspråk utifrån den dialektala norska han hörde. Det blev nynorska.

Under Aasens tid var Norge i motvillig union med Sverige, men dessförinnan under danskt styre i århundraden. Det danska språkliga inflytandet hade varit stort och Aasen ville förnorska norskan.

Jakten gick bland annat på från tyskan, via danska, inlånade begynnelser och ändar på ord. Be- och an- kan få vara exempel på börjor. Ändelser: bland annat -else och -het. (Motsvarande strävan var i ropet också i Sverige, som ni kan se i mitt bloggeri från i förrgår.)

Med detta sätt att prioritera skulle således "kjærlighet" hellre heta "kjærleik".

I somras var vi på semester vid de norska fjordarna, i nynorskans kärnområde. Kul för en språknisse som jag. Läste om bygget av järnväg som när det var i full "verksemd" sysselsatte si och så många.

Verksemd är förnorskning. Virksomhet har tysk ändelse, finns i liknande version på danska och svenska. Och hade gett mig mindre tankemöda, inneburit större begriplighet, men inte lika stort språknöje.

Hemkänsla, trygghet, språknöje - på pluskontot för små språk och dialektvariationer. Men inte sällan kostar det i begriplighet i ett större sammanhang. Vilket värde är störst? Det är ingen retorisk fråga, utan en genuin undran.

Bråket om språket finns i Norge

Lämnar mitt kompetensområdet, med de risker det innebär. Att man har fel eller drar fel slutsatser till exempel. Vi ska till Norge (på nynorska också Noreg). Så den som har norskt påbrå och finner konstigheter får gärna höra av sig.

Norge har två skriftspråk. Nynorska och bokmål (det sistnämnda dominerande). Konservativt bokmål kallas riksmål. Språkformerna har kamporganisationer bakom sig som ni får länkar till längre ner. Där går det att följa den historiska bakgrunden och utvecklingen till nu.

Språkexempel hämtar jag från norska regeringens hemsida.

Nynorsk version:

"På denne sida finn du informasjon og dokument som handlar om arbeid og velferd på eit overordna nivå. Du kan utforske temaet meir i menyen til høgre."

Samma text fast bokmål:

"På denne siden finner du informasjon og dokumenter som berører arbeid og velferd på et overordnet nivå. Du kan utforske temaet meir i menyen til høyre."

Några kännetecken som kan leda en svensk rätt för att veta vilket skriftspråk man läser. Obestämda artikeln: En/ett = bokmål, ein/eit = nynorska. Plural- och verbändelser på -ar ibland = nynorska (som handlar i texten ovan).

Här är ett par av de språkkämpande organisationerna:
Noregs mållag
Riksmålsforbundet

Och så min tidigare lilla jämförelse mellan ändelser i skrift och tal i Norge och Sverige.

Om de förlorade ändelserna - "ja kasta bort dom"

Det var ett liten språklig utflykt till nynorska som satte igång tankarna. Om man reser från Oslo västerut inåt landet noterar man att melk blir mjölk. (Eller blev åtminstone tidigare - för i Norge pågår alltjämt en kamp om språket, bokmål/nynorska.)

Att jämföra svenska-bokmål-nynorska är alltid kuligt. Svenska och nynorska har vissa drag gemensamt. Bokmål och svenska är mer lika varandra på andra punkter. Någon dag gör jag kanske en länksamling i ämnet.

Hur som helst, i nynorska områden dricker man mjölk. Och tidsböjer verbet "å kaste" (kan också heta "kasta" i grundform) så här: eg kastar, eg kasta, eg har kasta. Inte mycket skillnad mellan formerna där inte, tänkte jag när jag såg detta böjningsschema. Kan det räcka för att hålla reda på nu, då och då?

Jag kastade mig i tankarna till svenska. Att kasta - jag kastar - jag kastade - jag har kastat. Mer av ändelser, helt klart.

Men försök nu att lyssna noga på dig själv och andra när ni pratar på oplanerat och vardagligt - lyssna inte bokstavstroget utan efter de ljud du verkligen hör.

Detta tror jag att du hör då: Det som är skriftspråklig nynorska det är talspråk på svenska. Kasta böjs: ja kastar, ja kasta, ja ha kasta. Och - ta mig sjutton - lyssna igen. Är det inte rent av så att även "jag kastar" ofta låter "ja kasta"?

Ja kasta, ja kasta, ja ha kasta. Muntlig böjning av svaga verb på svenska - rätt lätt på detta sätt. -r, -de och -t kasta vi helt enkelt ut med badvattnet, så var vi av med dem.