-e, -ei, -heit, -in, -keit, -schaft, -ung

Det finns ramsor som tycks sitta för alltid. När jag igår skrev om den till svenska/norska/danska importerade ändelsen -het trummade mitt inre öra fram raddan i rubriken. Eftersom -heit finns med där såklart.

Så fick jag fundera en liten stund. Vad betyder ramsan? Jo, just det, en hjälpregel för att få fram genus på tyska substantiv. Ord som slutar i dessa ändelser har en tendens att vara femininer. Det är skälet att lära sig rabbla. Lite språklärostöd.

Jag kan också fortfarande häva ur mig an, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor och zwischen. Se där - prepositionerna som styr dativ eller ackusativ.

Nej, nu knyter vi ihop min norsk-tyska säck. Här är hjälp att lära sig hantera "anaufhinterin" från Kragerø videregående skole, och den norska du ser är bokmål.

Om de förlorade ändelserna - "ja kasta bort dom"

Det var ett liten språklig utflykt till nynorska som satte igång tankarna. Om man reser från Oslo västerut inåt landet noterar man att melk blir mjölk. (Eller blev åtminstone tidigare - för i Norge pågår alltjämt en kamp om språket, bokmål/nynorska.)

Att jämföra svenska-bokmål-nynorska är alltid kuligt. Svenska och nynorska har vissa drag gemensamt. Bokmål och svenska är mer lika varandra på andra punkter. Någon dag gör jag kanske en länksamling i ämnet.

Hur som helst, i nynorska områden dricker man mjölk. Och tidsböjer verbet "å kaste" (kan också heta "kasta" i grundform) så här: eg kastar, eg kasta, eg har kasta. Inte mycket skillnad mellan formerna där inte, tänkte jag när jag såg detta böjningsschema. Kan det räcka för att hålla reda på nu, då och då?

Jag kastade mig i tankarna till svenska. Att kasta - jag kastar - jag kastade - jag har kastat. Mer av ändelser, helt klart.

Men försök nu att lyssna noga på dig själv och andra när ni pratar på oplanerat och vardagligt - lyssna inte bokstavstroget utan efter de ljud du verkligen hör.

Detta tror jag att du hör då: Det som är skriftspråklig nynorska det är talspråk på svenska. Kasta böjs: ja kastar, ja kasta, ja ha kasta. Och - ta mig sjutton - lyssna igen. Är det inte rent av så att även "jag kastar" ofta låter "ja kasta"?

Ja kasta, ja kasta, ja ha kasta. Muntlig böjning av svaga verb på svenska - rätt lätt på detta sätt. -r, -de och -t kasta vi helt enkelt ut med badvattnet, så var vi av med dem.