Ett fyrstavigt mycket vanligt svenskt ord kan i löpande tal bli till nästan ingenting. Detta är den korta berättelsen om ”naturligtvis” som kan sluta i en hastigt undanstökad enstavighet.
Det var en gymnasielärare som för länge sedan berättade det för mig, och jag trodde honom helt enkelt inte.
Men Ingvar Carlsson bidrar med ljudbevis.
”Talspråk och skriftspråk är långt ifrån samma sak”, undervisade min lärare, då för över 20 år sedan, ”naturligtvis blir till exempel ofta bara nass”.
Jag satt där i bänken och viskade för mig själv: ”Naturligtvis, nats, nass ... nass?” Nej, det gick inte ihop.
Men sedan började jag såklart som vanligt öronspana. Och ”nass” dök nass upp. Olika vanligt hos olika talare såklart.
En av de allra trognaste ”nass”-sägarna visade sig vara Ingvar Carlsson, en av tidernas mest kända boråsare, och före detta statsminister.
Idag började jag leta efter ett ”nass” i Sveriges Radios samlingar, och behövde inte leta länge. Så om du, liksom jag, finner ”nass” svårsmält så lyssna på Ingvar Carlsson.
Egentligen talar Ingvar Carlsson på en presskonferens i augusti 1991 om en historisk händelse. Sverige erkänner de baltiska staternas självständighet. Vill du hellre veta mer om det, än om ”nass” så går du hit i stället: Baltikums frigörelse från Sovjet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar