Det är retligt tycker jag - att ett språk som är så nära, ändå talspråkligt är så långt bort.
Fullt med danska fotbollssupportrar i Stockholm i förmiddags. Vi är røde, vi är hvide för fullt i trappan ner mot Sergels torg. Jag lyssnade lite diskret på ett gäng och försökte komma in i vad de pratade om. Utan större framgång.
Innehållsförteckning på halstablett: Sødestoffer, aromaer, antiklumpningsmiddel, farvestof. Voksenpastil - ikke børnepastil.
Lätt och smidigt i skrift. I samtal ansikte mot ansikte med en enskild genomsnittsdansk klarar jag mig också i regel godt, om det rör sig om att klara ut vardagligheter. Litar på några år i Skåne i slutet av 80-talet, med tämligen täta utflykter med flygbåtarna över Öresund.
Men att halka in i ett pågående samtal och hänga med, där närmar jag mig kompetenstaket och känner mig lite som greveparet hos Galenskaparna/After Shave.
Retligt att två språk som är så oerhört lika, ska låta så olika. Synd ... fast kul att jag började fundera. För nu har jag hittat en massa länkar om danska, som jag har följt hit och dit. Mycket talar för att även nästa inlägg får ett danskt tema.
Till sist: Roande om hur svenska uppfattas av amerikaner. En klassiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar