De gör ont när de bits.
Man lär sig hela tiden. Även om myrorna.
Det visar sig att ordet pissemyra även finns på engelska i formen "pismire".
Nuförtiden ålderdomligt, men Shakespeare använde det.
Lätt att tro att det handlar om vikingatidskt nordiskt inflytande, och minst en historisk ordbok på nätet slår fast att "pismire" har fornnordiskt ursprung. En annan ordbok hävdar "troligen nordiskt ursprung".
Men jag tror inte på det riktigt. Svenskt dialektlexikon är tämligen rikhaltigt när det svenska dialektala "maur" utforskas.
Där anges besläktade ord i en rad språk - bland annat walesiska och persiska (språkhistoriskt rejält avlägsna kusiner till svenska) - och detta får mig att luta åt att vi snarare bör söka ett gemensamt ursprung i den indoeuropeiska språkfamiljen när det gäller pissmyra/pismire, än teorin om utlån av pissmyra från vikingar.
Den som är bättre bevandrad eller vet mer får gärna säga ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar