Har lyssnat på Spraket i P1 igen (ursäkta stavningen men jag fnissar alltid lite åt programmets e-postadress). Handlade om tungrots-r och tungspets-r, där teorin är att de sydsvenska r:n långt bak i munnen vandrade in från Frankrike, via tyska och danska.
Dessa r spred sig upp över landet, men stannade i Götaland (tungspets-r-öar blev kvar till exempel på Listerlandet i Blekinge). R-gränsen slutade sitt norrtåg någonstans i närheten av mina gamla hemtrakter (när jag försöker bre på lite med Huskvarnamål blir det tungrots-r, annars inte).
Grunnar ibland på om det är just liggandet i gränstrakt som har lett till det vankelmod som gör att Jönköpings- och Huskvarnabor gärna inte använder några r alls, om det går att undvika.
Klassikern i genren är väl Staffan Lindeborg, tv-sport-Staffan, som fick bort hela sin dialekt utom den partiella r-bristen. Det heter helt enkelt inte "hörnan gick i mål" hemma hos mig, det är "hönan" som går i mål. Just denna sorts höna har kvar det ö-ljud som används framför r i standardsvenska (öra-ö:et), vilket gör att någon sammanblandning med ägghusdjuret inte kommer i fråga.
Så en observation i tiden: Jag tror att tungrots-r, i de ord där r används såklart, håller på att flytta ut ur Jönköping/Huskvarna igen. R-gränsen är på rörligt fot igen, men det här gången åt andra hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar