Ta det säkra för(e) det osäkra

Ja, ibland tror man att man vet hur det ska vara...

Och så visar det sig vara, om inte tvärt om, så något ditåt.

Jag läste Stieg Larssons trilogi nyligen (del 2 och 3) och retade mig på att han skrev "ta det säkra för det osäkra" upprepade gånger.

Heter "förE det osäkra" tyckte Språkbråkaren, alldeles bestämt.

Så började jag kolla om jag hade rätt, och fick konstatera att mitt språkpolisande (jag HAR ju lovat att inte polisa!) inte hade fog för sig.

Lite googlande visar att nätet är tämligen fullt av tvärsäkerhet - åt båda hållen. Men här, som så ofta, är tvärsäkerhet alldeles galet. För också, som så ofta, är rätt svar: det kan heta antingen eller, båda är rätt.

Den äldsta formen tycks vara "...för det osäkra". Men expertisen avvisar den tolkning många vill ha: att uttrycket skulle gå ut på att inte tro att det säkra är säkert. Att även räkna det man tror är säkert som osäkert.

Missuppfattning kan även drabba "...före det osäkra". Nämligen denna läsart: Ta först det säkra, sedan också det osäkra - i tur och ordning.

Nej, vare sig man väljer "för" eller "före" så ska satsen läsas som "att ta det säkra istället för/hellre än det osäkra".

Kaka eller tårta?

Kaka på kaka. Det skrev jag i förra inlägget och när jag nu sitter och läser idag så uppstår en språkfråga i skallen: Heter det inte "tårta på tårta"?

Båda smakar bra i munnen, när jag säger dem för mig själv, men känns inte tårta på tårta lite - rättare? Jo...

Kollar Svensk handordbok som erkänner båda sätten att uttrycka att något är mer än det borde. Således okej att bara ta för sig och dubblera både kakan och tårtan om så önskas.

Fast blanda inte så det blir "kaka på tårta".